Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K. LINDEBERG.
turförhöjningen 47°, således mer än 7 gånger större än vid pyrometern,
hvarför solens temperatur måste vara minst 7.3567,7 . 91 grader eller
i rundt tal minst 2% million grader.
Som mot dessa undersökningar invändts, att pyrometerns tempera
tur vore altför låg, för att dess strålningsförmåga skulle kunna jäm
föras med solens, har Ericsson upprepat dem med användande af en
till glödgning upphettad järnmassa såsom värmekälla. Denna järnmassas
främre yta var slipad konkav, i sferisk form samt hade samma storlek
och radie som pyrometerns värmestrålande yta. Resultaten öfverens
stämma i det närmaste, och skilnaden kan tillfredsställande förklaras
därigenom, att hvarken den värmestrålande kroppen eller termometern
voro skyddade för luftströmmar, hvilka vid så hög temperatur, som i
detta fall förekommer, naturligtvis förorsaka en ganska stark afkylning.
Såsom redan är nämdt, hafva åtskilliga författare uppskattat sol
temperaturen betydligt mycket lägre än hvad Ericsson har gjort. Då
detta beror därpå, att de begagnat Dulong’s lag för afsvalningen, hvilken
lag Ericsson och andra bestämdt visat vara oriktig för höga tempera
turer, så följer redan häraf, att deras värden å soltemperaturen säker
ligen äro för låga. Till samma slutsats måste man komma, om man
tager i betraktade den ofantliga värraemängd, som genom strål
ning utströmmar från solen, och hvilken omöjligen kan vara förenlig
med en temperatur af 1,400, 1,600 eller ens 2,500 grader. Eller också
skulle solen hafva en strålningsförmåga, som i betydlig grad öfverträf
fade smältande järns, hvilket icke är troligt, då solfotosferen, såsom
spectralanalysen visat, består af glödande gaser, och dessas strålnings
förmåga åtminstone vid de temperaturer, som på jorden kunna åstad
kommas, näppeligen äro större än glödande järns. Dessutom linnes ju i
solens atmosfer järn i gasformigt tillstånd, och 1,600° temperatur är ej
mer än hvad som fordras för järnets smältning. Ett experiment af
Soret må ytterligare anföras: han upphettade i en knallgasläga en rund
skifva af magnesium till hvitglödgning och stälde den på sådant afstånd
från en aktinometer, att hennes skenbara storlek blef lika med solens;
temperaturförhöjningen blef 30 gånger mindre.
Men äfven de höga temperaturerna hafva sina motståndare. Om
ock Sainte-Claire Deville’s påstående, att, som solen består hufvudsak
ligen af samma ämnen som jorden, hennes temperatur icke skulle kunna
vara högre än den, vi kunna frambringa i våra ugnar, således inga
millioner grader, innefattar ett förbiseende af de helt olika förhållanden
440
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
