Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEMÆRKNINGER OM ENKELTE PUNKTER AF DEN
sig åt ett otium, som af honom om af uågon kunde njutas cum
dignitate. Det är hans afsigt att med den oerhörda sakkännedom,
som mer än femtioåriga studier måste förläna, egna sig åt skildringen
af de romerska statsinstitutionerna, en skildring som han i nu före
liggande skrift formligen utlofvat och på hvilken han i densamma
meddelat prof. »ikke på fremstillingens form i det hele ( thi den
maa blifve mere sammentrængt —), men paa den undersøgelse som
ær anvendt paa tvivlsomme og omstridte punkter».
Såsom titeln antyder, äro de af konferensrådet Madvig lemnade
profven hemtade från den afdclning af läran om den romerska stats
förvaltningen, som handlar om krirainalprocessen. Vi ega ej uågon
efter vetenskapens nuvarande ståndpunkt lämpad historisk-filologisk
framställning af denna vigtiga del af de romerska antikviteterna för
tiden efter införandet (149 f. K.) af quæstiones perpetuæ, det vill säga
stående eller rättare sagdt för hvarje år bildade, med den efter cen
timer röstande folkförsamlingens makt beklädda domstolar för vissa
ständigt återkommande stats- eller krirainalförbrytelser, ty efter
romersk rätt sammanfalla dessa båda i väsentlig mån. De arbeten
som behandla kriminalproccssen äro antingen föråldrade såsom Gcibs
(1842) eller oklara såsom A. W. Zumpts (1871) eller ej uttömmande.
Någon kort men god öfversigt såsom t. ex. Kellers för civilprocessen
saknas, för så vidt anmälaren känner, alldeles.
Till läran om kriminalprocessen, såväl under den tid som den
utfördes och afdörades vid folkets sammankomster, som sedan den i
regeln hänvisats till quæstiones perpetuæ, knyta sig åtskilliga, hittills i
allmänhet obesvarade eller förhastadt besvarade frågor. Till dessa
hör den, huruvida det i alla tider\varit tillåtet, att en person anklagad
för högmålsbrott, utsatt för ett indicium capitole , genom frivillig
landsflykt undandrager sig dödsstraffet, eller huruvida landsflykten
först senare inträdde som substitution, och vidare, om det senare
alternativet skulle visa sig som det rigtigare, huruvida detta skett
genom sed eller lag eller, hvilket är detsamma, huruvida dödsstraffet
fortfarande hunde användas eller måste utbytas mot landsflykt. Går
man ut från begreppet caqmt, såsom sammanfattningen af en romersk
borgares rättigheter, måste det från indicium capitole härflytande straf
fet, poena capitalis, likaväl hafva kunnat vara landsflykt som döden,
då dessa båda i lika mån medför den fullkomliga förlusten af med
borgerliga rättigheter, hvadan det vore helt naturligt, att fritt val
mellan straffsätten, åtminstone under de af Polybius angifna vilkoren,
stått den dömde öppet. Detta är emellertid ej Madvigs uppfattning.
Han anser poena capitalis ursprungligen ej hafva betydt annat än döds
straff’; ingen lag har åtminstone ända till Ciceros tidigare period, som
i sitt tal för Cæcina uttryckligen nämner landsflykt, i dödsstraffets
ställe stadgat sådan.
468
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
