Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELIEL ASPELIN.
anser jag mig ha skäl att uttala en motsatt åsigt. Sångerna härröra
utan gensaga från en förkristen tid; äfven den sista sången torde ur
sprungligen vara rent hedniskt-mytisk, ehuru den fått sin nuvarande ka
rakter genom kristliga tillsatser. Därom kan ej tvifvel råda. Men den
yttre poetiska omklädnad, hvari sångerna i våra dagar förekomma,
sjungas och upptecknas, har lika säkert undergått så många förän
dringar under senare tid, att endast en grundlig kritik’ må företaga
sig att bestämma, hvad verkligen kan tillhöra tiden före kristendomen,
hvad icke. Och denna kritik är möjlig endast på grunden af kompara
tivt studium af varianterna.
Dessa varianter äro icke såsom förf. nämner åtskilliga, utan otaliga,
och icke två af dem äro fullkomligt lika. Skiljaktigheterna äro stun
dom ganska stora och visa sig såväl i de yttre detaljerna som äfven i
det mytiska innehållet. Sammanhanget i afseende å det sistnämda är
dock så klart, att det varit Lönnrot möjligt att sammanställa de för
nämsta sångerna till ett helt, som så väl motsvarar dessas nuvarande
utveckling, att hans Kalevala-edition otvifvelaktigt kommer att bestå.
Behöflig torde den upplysning vara, att i varianterna ingår ett ganska
rikt mytiskt material, som ej kunnat få rum i Kalevala. Lönnrot har
ej velat genom kritisk behandling återföra sångerna till något ursprung
ligare. Detta torde icke häller någon annan företaga sig, i afsigt att
få något ursprungligare epos till stånd. Gäller däremot frågan studiet
af de episka sångerna i mytologiskt, språkligt eller såsom här etno
grafiskt syfte, då är den komparativt kritiska granskningen af varian
terna den enda utvägen. Då förvandlar sig varianternas brokiga mång
fald, hvilken vid första ögonkastet tyckes beklaglig, till en oskatt
bar rikedom. Det skall då visa sig, att i dem vid sidan af det nyare
finnas bevarade äldre element af flere utvecklingsskeden, så att t. ex.
samma myt förekommer i tre eller fyra särskilda utvecklingsstadier, den
ena ursprungligare än den andra. Med andra ord: Kalevala-varianterna
representera för det finska nationalepos i verkligheten en sådan rik fond af
mytiska föreställningar och dikter, som den hvilken en gång funnits t. ex.
hos fornskandinaverne, och hvaraf Eddan är det qvarstående, storartade
vitnesbördet. Om finska nationen kunnat få välja mellan en Kalevala,
sammanstäld vid tiden för den svenska eröfringen med det slags insigt af
de mytiska sångernas karakter, som då varit möjligt, och Kalevala sådan
hon nu eger densamma jämte variantrikedomen, borde hon utan betänkande
502
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
