Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELIEL ASPELIN.
som mottagit inflyttningar från Finland, nämligen Norrland, Dalarna
och Värmland.
Så behandlas näringarna. Den äldsta arten af jordbruk, ännu all
män i östra delarna af Finland, är svedjandet; jagten och fisket komma
därnäst i ordningen såsom af ålder vigtiga näringsfång. Vid fisket
användes fordom utom andra redskap metkrokar af trä och ben, och
har hr R. lyckats erhålla sådana af äldre ursprung.
Vid beskrifningen af finnarnes nuvarande boningar iakttager förf.
de försvinnande spåren af »pörtet» och dess inredning. Det enkla lif
vet i de enkla boningarna tecknas på samma gång husgerådssakerna
uppräknas och beskrifvas. Oundvikliga äro i ett finskt pörte tiggarne
och inhysingarne. Tiggaren anses i de inre delarna af landet, där det
ursprungliga åskådningssättet bibehållit sig, icke som besvärligt påhäng,
utan som gäster. Såsom karakteriserande detta förhållande vill jag
nämna ett uttryck af en värdinna i Savolaks. Talande om granngår
dens värdinna yttrade hon som det mest nedsättande hon kunde säga:
Hon är så elak, att hon kallar fattiga främmande tiggare!
Efter skildringen af pörtet betraktas öfriga till gården hörande
byggnader, den för finnarne dyrbara badstugan, rian, bodarna med som
raarloft i öfre våningen och öfriga uthus.
Lika pålitlig och grundlig hr R. är vid behandlingen af det före
gående, är han äfven vid beskrifningen af finnarnes dragter och lef
nadssätt i allmänhet, vare sig det gäller hvila eller arbete, välstånd,
nöd eller njutning. Slutligen egnar förf. sin uppmärksamhet åt folkets
andliga lif, som funnit sitt uttryck i sång, poesi och musik. Här må
en oriktighet anmärkas, hvartill någon äldre uppgift ledt förf. Den
finska runopoesien kan väl på grund af sin oföränderliga åttastafviga
versbyggnad, kallas enformig; men runorna sjungas därför icke lika
enformigt på en och samma melodi. Forskare, utsände af Finska Li
teratursällskapet, hafva nämligen lyckats samla ett ansenligt antal runo
melodier. Huru enkla de än må vara, äro de dock omvexlande till
känslouttrycket. Så t. ex. sjungas sångerna om den muntre Lemmin
käinen aldrig på samma melodi som runorna om den olycksfödde Kul
lervo. Efter att ha gifvit prof på olikartade lyriska’ folkdikter följer
en beskrifning af det egendomliga sätt, hvarpå de finske sångarne
recitera de urgamla dikterna. Af instrument omtalas den ursprung
liga kantelen, hvaraf förf. erhållit flere exemplar. Hans förmodan, att
kantele måhända aldrig funnits i Tavastland, utan blott hos Karelarne
506
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
