Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM JORDARTERNA.
söt smak. Det lyckades Ekeberg att afgörande bevisa beryHjordens ocb
ytterjordens olikhet, att ur gadolinit framställa berylljorden, hvars före
komst i detta mineral då först uppvisades, samt att ur ett annat mineral
från Ytterby, af Ekeberg kalladt yttrotantal, framställa ytterjord, som
i det sist nämda mineralet förekommer i förening med tantalsyra, hvars
tillvaro då först ådagalades.
Uti St. Görans eller Bastnäs nya grufva vid Eiddarhyttan i Yest
manland, hvilken bearbetades på 1750-talet, förekom en rödaktig sten
art, som redan tidigt genom sin ovanliga tyngd ådrog sig kemisternas
uppmärksamhet. Särskildt arbetade vår berömde mineralog Cronstedt
med detta mineral och lyckades efter många svårigheter därur erhålla
järn. Cronstedt beuämde mineralet tungsten och förväxlade det med
ett annat tungt mineral från Bispberg samt uppförde bägge mineralen
såsom »järnkalk bunden med annan obekant jord». De båda mineralens
fullständiga olikhet ådagalades snart. Schéele undersökte nämligen
Bispbergsmineralet och blef därvid upptäckare af det grundämne, som
nu kallas hos oss och af tyska kemister volfram, af franska och en
gelska tungstene, stundom äfven schéelium. A andra sidan un
dersöktes Bastnäs mineralet på Bergmans laboratorium i Upsala af spa
nieren d’Elhuyar, som däri fann »utom 24 procent järn och 22 proc.
kisel intet annat än bara kalk».
Berzelius och Hisinger förmodade, att Bastnäsmineralet innehöll
ytterjord, och funno vid en år 1806 utförd undersökning i mineralet en
ny jordart eller metalloxid, som de efter den nyss förut upptäckta pla
neten Ceres kallade cerium oxid. Samtidigt och oberoende af de
svenska forskningarna upptäckte den fräjdade tyske kemisten Klaproth
samma ämne, hvilket med afseende på dess brungula färg kallades
ochroiterde.
Vid undersökning 1818 af några sällsynta mineral från Falutrakten
fann Berzelius ett ämne, sona han benämde torjord, men hvilket se
dan vid närmare undersökning befanns vara yttriumfosfat. Då Ber
zelius sedermera år 1829 upptäckte en verkligt ny jordart, kallade han
den torjord. Han fann den rätta torjorden uti ett sällsynt svart mineral,
som af pastor Esmark anträffades vid Brevig i Norge. Så väl Berzelii
egna, mycket fullständiga undersökningar öfver detta ämne, som senare
utförliga arbeten af Chydenius och Cleve hafva visat, att torjorden är
en mycket väl karakteriserad oxid, samt att någon anledning att miss
tänka den vara en blandning af flere jordarter icke förefinnes. Tvänuc
513
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
