Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM JORDAliTJi RNA.
kylarvigt 75,7 motsvarade uppenbart Mosanders egentliga ytterjord.
Alla de mellanliggande fraktionerna kunde Berlin uppdela i partier
af högre och lägre molekylarvigt, hvarför de af honom ansågos såsom
blandningar af erbinjord och ytterjord. Den tredje Mosanderska jord
arten kunde Berlin ej finna. Däremot kom en tysk kemist Popp 1864
vid undersökning af gadolinitjorden till det resultat, att den var blott
en jordart, under det Delafontaine samtidigt ville ådagalägga tillvaron
af Mosanders tredje jordart.
Ar 1866 offentliggjorde Bahr och Bunsen en undersökning öfver
ytterjordarna, hvarvid de betjänade sig af den metod, som Berlin förut
användt, nämligen nitratens sönderdelning genom upphettning. Dock
drefvo de ej sönderdelningen längre än att i vatten lösliga, kristalliser
bara nitrat därvid uppstodo. De erhöllo sålunda ytterjord af mol.
vigten 77.8 och erbinjord af mol. vigten 128.6. Mosanders tredje
jordart, d. v. s. Mosanders, men ej Berlins, Bunsens och Bahrs, erbin
jord kunde de ej finna. Ytterjordens salter voro färglösa och hade ej
absorptionsspektrum. Erbinjorden var röd och hade röda salter. Dessa
senares vackra, af Bahr 1862 först iakttagna absorptionsspektrum be
skrefs noga, och likaså det egendomliga spektrum af ljusa band, mot
svarande absorptionsspektrets mörka, som visar sig vid glödgning af
erbinjord i en gaslåga.
Endast ett jämförelsevis ringa antal yttrium- och erbiumföreningar
undersöktes af Bahr och Bunsen, hvarför Cleve och Höglund å nyo 1873
upptog© ämnet till undersökning, därvid hufvuduppgiften var en jäm
förande undersökning af yttrium- och erbiumföreningarnas egenskaper
och sammansättning. Oaktadt ett större antal föreningar undersöktes,
visade sig dock inga olikheter, på hvilka en bättre metod att skilja yt
terjorden från erbinjorden kunde grundas. Yttrium- och erbiumsalterna
hade en nästan fullkomlig likhet i sartnnansättningsart och egenskaper.
Erbinsalterna voro blott röda och yttriumsalterna färglösa. Ehuru sal
ternas formler voro nästan fullkomligt analoga, var dock deras procen
tiska sammansättning olika, en helt naturlig följd af de olika mole
kylarvigterna hos oxiderna. Cleve fann för ytterjorden samma moleky
larvigt som Berlin eller 75,7, ungefär två enheter under Bunsens tal,
Höglund för erbinjorden 129,7. Lika litet som Bahr och Bunsen kunde
Cleve och Höglund finna Mosanders tredje jordart, för hvars tillvaro
Delafontaine fortfarande kämpade, och som skulle utmärkas genom
kaliumdubbelsulfatets svårlöslighet och molekylarvigten 95,4.
515
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
