Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P
. T. CLEVE.
jordartens framställande. Han erhöll genom bestämning af molekylar -
vigten hos skandiumoxid, som af Thaien spektroskopiskt undersökts
och förklarats absolut ren, talet 46 och visade, att skandium i allt vä
sentligt motsvarar det af Mendeleejeff förutsagda grundämnet »ekabor».
Nilson har sedermera erhållit ren skandiumoxid ur euxenit. Han
fann molekylarvigten för oxiden 45,3 6, hvilket ganska nära öfverens
stämmer med det af Cleve funna talet.
Sedan sålunda både ytterbin och skandium blifvit utdragna ur cten
gamla erbinjorden, återstod att framställa i rent tillstånd den verkliga
erbinjorden. Vid försök i denna riktning fann Cleve med tillhjälp
af Tkalén 1879, att den gamla erbinjorden måste innehålla ej mindre
än trenne jordarter med absorptionsspektra. En af dessa jordarter med
ett starkt absorptionsband i röda fältet (våglängd: 684) kallade Cleve
tuliumoxid, för en annan, utmärkt af de starkaste och talrikaste ab
sorptionsbanden, reserverades namnet erbin och förden tredje jordarten,
som sannolikt var gul, föreslogs namnet holmiuraoxid, karakteriserad
af ett band i rödt (våglängd: 640—642, 5) och ett i grönt (våglängd: 536).
Kort efter det dessa iakttagelser blifvit offentliggjorda anförde So
ket, att han redan för ett år sedan bestämdt påstått, att de för holmium
karakteristiska absorptionsbanden ej kunde tillhöra erbin utan en ny
jordart, som han betecknat x , och som kanske var Delafontaines
lilippin. Soret hade äfven vid samma tillfälle uttalat sina tvifvel om
tuliumlinien såsom tillhörande erbin. Sorets iakttagelser äro fullkom
ligt öfverensstämmande med Cleves-Thaléns, och det är alldeles tydligt,
att han har prioriteten framför svenskarne, som ej hade kännedom om
hans arbeten. Upptäckten af spektrallinierna till holmium är således
utan gensägelse Sorets. Angående tuliumlinien har Soret först uttalat
tvifvel om, att den tillhörde erbin, Cleve-Thalén däremot visat, att den
icke tillhör erbin och således måste framkallas af en okänd jordart.
Cleve har sedermera 1880 sökt framställa tuliumoxiden i rent tillstånd,
men endast till en viss grad uppnått målet. Jordarten är hvit, salterna
färglösa, molekylarvigten visar maximum 129,8. Salternas färglösa lös
ningar hafva utom den ofvan omtalade, starka röda linien en i det blå
fältet (våglängd: 464,5), så vida denna linie ej skulle visa sig tillhöra
ännu en ny jordart. I tuliums elektriska spektrum fann Thaien 16
karakteristiska linier, som tillhöra hvarken ytterbin eller erbin.
Den egentliga erbinjorden framstäldes först af Cleve 1880, som
fann den vara vackert rosenröd. Jordens molekylarvigt är 126,7.
518
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
