Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM JORDARTERNA.
Marignac hade för sina arbeten användt gadolinit såsom råämne. På
samma gång och i sammanhang med Marignacs arbeten offentliggjorde
Delafontaine sina undersökningar öfver samarskitens terbinjord, som
enligt hans bestämningar hade molekylarvigten 114. Terbinjorden
förekommer till ansenlig mängd i samarskiten, åtföljd enligt Delafon
taine af ännu en gul oxid af molekylarvigten 90—95, utmärkt i syn
nerhet af salternas starka absorptionsband i det blåa fältet (våglängd
450). Dess myrsyrade salt är lättlösligare än terbinjordens, men svårlös
ligare Sedermera, 1878, gaf Delafontaine åt denna
jordarts radikal namnet philippium efter kemisten Philippe Planta
mour i Geneve. I en senaste uppsats 1880 skall filippiumoxiden eller
filippinjorden ej hafva något absorptionsspektrura alls och dess mole
kylarvigt vara 98—100.
Marignacs försök att ur erbinjord möjligen afsöndra Delafontaines
filippin ledde till ett nytt och vigtigt uppslag. Han använde vid sina
försök en modifikation af den metod, af hvilken Bahr och Bunsen, Cleve
och Höglund betjänat sig. Han dref nämligen nitratens sönderdelning
så långt, att i vatten olösliga basiska salter uppkommo, och fann där
vid, att ur den dittills som enkel ansedda erbinjorden kunde framställas
en ny, hvit jordart, som med syror gaf färglösa salter utan absorptions
spektrum. Denna jordarts molekylarvigt befanns vara 130,8. Marignac
benämde den 1878 ytterbinjord. Nilson har sedermera 1879 upp
repat Marignacs försök och därvid funnit, att ytterbinjorden jämförelse
vis lätt kan erhållas enligt den metod för nitratens sönderdelning, som
Marignac användt, men att man däremot har ganska ringa framgång vid
användandet af den metod, hvaraf Bahr och Bunsen betjänat sig. Nil
son fann den rena ytterbinens molekylarvigt vara 131,3 2.
Under sina arbeten med ytterbin gjorde Nilson den intressanta
och oväntade upptäckten, att en ny jordart förekom uti erbinjorden,
utmärkt af sin ringa basiska energi och på samma gång genom sin låga
molekylarvigt. Med tillhjälp af Thaléns spektralundersökningar lycka
des han att bestämdt ådagalägga tillvaron af den nya jordarten, hvars
metalliska radikal han 1879 kallade scandium.
Med de små mängder af det nya ämnet, öfver hvilka Nilson för
fogade, var det ej tänkbart att erhålla ens tillnärmelsevis rent material
för bestämmande af molekylarvigten. Någon tid efter Nilsons upptäckt
anträffade Cleve skaudiujord så väl i gadolinit som i keilhauit, hvilket
senare mineral visade sig vara det lämpligaste råämnet för den nya
517
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
