Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
R. TÖRNEBLADH.
de s. k. liniernas antal behörigen inskränktes, dels läroämnena inom
hvarje klass icke blefve flera eller lärokurserna större, än att de kunde
af lärjungarne utan skada för deras fysiska och intellektuela utveck
ling medhinnas. Riksdagen hade tydligen denna gång slagit in på en
annan väg än förr. Det är det i sann mening praktiska i skolunder
visningen, som han vill främja. Erfarenheten hade nämligen varit läro
mästare och vederlagt de teoretiska åsigter, som förut uttalats och
funnit sitt uttryck i lagstiftningen. Man misstager sig icke, om man
i riksdagsbeslutet vill spåra samma ande, som sedan gjorde sig gällande
i den komité, hvilken på grund af riksdagsskrifvelsen tillsattes, samt i
1859 års stadga.
Komitén af 1859 sökte bot för det onda i en ändamålsenligare an
ordning af skolans verksamhet. Läroämnenas antal anser den, äfven
med stöd af andra länders erfarenhet, böra vara oförändra dt. Jämväl
kursernas omfång måste enligt komitéens omdöme i det hela bibehållas
oförminskadt. Däremot bör lärotiden ökas, men icke genom ytterligare
förlängning af den årliga arbetstiden, utan genom tillägg af ett läsår.
Vidare förordas en lämpligare fördelning af ämnena på de särskilda
klasserna till lättnad i lärjungarnas arbete samt större concentration
genom minskning af ämnesläsningen. Valfriheten måste i högst be
tydlig mån inskränkas, så att skolans verksamhet blefve bunden vid en
fast ordning. Lärarbildningen borde på bästa möjliga sätt tillgodoses.
Studentexamen borde förläggas till läroverken, och slutligen gymna
stiska öfningar med lärjungarne ske hvarje dag.
De af komitéen uttalade grundsatserna tillämpades i lagstiftningen i
och genom stadgan af den 29 januari 1859. Enligt denna stadga blef
lärotiden ökad till tio år med de tre högsta klasserna två-åriga. Den
femte klassen var beräknad att blifva ett slags hvilestadium, i det att
de båda årsafdelningarna där voro afsedda för gemensam undervisning,
hvilket däremot icke vore fallet med den sjette och den sjunde klas
sens årsafdelningar. Språken inträdde i följande ordning: i andra klas
sen tyska, i tredje latin eller engelska, i fjärde för latinlinicn grekiska,
för reallinien franska, i femte för latinlinien franska. Valfrihet racd
gafs endast emellan bildningslinierna samt för engelska och hebreiska
på latinlinien. Vigtig var den bestämmelsen, att tyska språket och na
turalhistorien skulle afslutas i och med sjette klassen, naturligtvis för
att förekomma trängsel af ämnen i den sjunde. Vissa ämnen voro beräk
nade att utgöra hufvudämnen på de olika stadierna, och i fråga om lärarncs
630
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
