Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYARE POMPEJANSKA STUDIER.
sande små ögon. Till och med Virgilius är i sina första arbeten
ej fri från samma manér. »Dessa hjordarnes vaktare från Arkadieri,
som han låter bebo Mincios stränder, dessa statsmän som blifvit her
dar, som i ensliga grottor fläta korgar af säf och spela på en landt
lig skallmeja, för att trösta sig öfver otroheten hos en aktris, hvilken
rymt med en officer, detta sätt att till landet förflytta händelserna i
staden och inflicka politiska anspelningar midt i herdedialoger, alt påmin
ner om de egendomliga infallen hos vissa pompejanska konstnärer,
som måla eleganta portiker i den ödemark, där Polyphemos för sina
får pä bete, och ett blomsterprydt joniskt tempel på Caucasus’ höjder
nära den garn, som söndersliter Fromethevs’ lefver». Allra mest hos
Ovidius slår oss öfverensstämmelsen med de pompejanska väggmålnin
garna. Åfven han moderniserar och låter mytens hjältar och hjält
innor uppträda och handla som de efterklassiska hellenerna. Liksom
man i Pompeii ser den otröstlige Polyphemos från- Galateia mottaga
ett bref, som tillföres honom af en kärleksgud ridande på en delfin,
låter åfven Ovidius i sina Heroider sina hjältinnor vara i besittning
af skrifkonsten och för öfrigt af hela tidens bildning. Åfven han
framställer, och framställer på väsentligen samma sätt som de cam
paniska konstnärerna, lo befriad af Hennes, Herakles med sländau hos
Omphale, Paris som ristar Oinones namn i trädens bark o. s. v. Med
rätta säger Boissier, att det skulle vara lätt att bland de nämda
freskerna välja ett visst antal, som kunde tjäna som upplysande bilder
till Ovidius’ skaldestycken.
Nu veta vi både af dem själfva och från annat håll, att den källa,
hvarur dessa skalder öste sin iugifvelse, var den helleniska literaturen
efter Alexander, den så kallade hellenistiska eller med ett annat, dock
föga rättvist namn den alexandrinska. Det är då en berättigad slut
sats, att det var från denna senare tids konst som det första århundradets
målare hemtade och att vi sålunda i de taflor, om hvilka här är frågan,
mestadels ega rätt att se efterbildningar af de hellenistiska mästarne.
Måleriet tjänade i äldsta tider endast att smycka tempel och
offentliga byggnader. Det var scener ur Homeros och de gamla sa
gorna, som prydde de väldiga ytorna i tempel och pelargångar, stun
dom åfven ämnen från Hellas’ storhetstid. Så läsa vi, huru Miltiades
belönades för sin odödliga bragd vid Marathon genom att i Stoa poi
kile målas i spetsen för de tio fältherrarne, just i det ögonblick han
gaf tecken till striden. Atr en enskild person prydde sitt hus med
655
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
