Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKTOR RYDBERG.
som borde företagas med anledning af den gjorda upptäckten: sibyllans
häresi. Skulle hon utkastas nr kyrkans sköte? Det lät sig omöj
ligen göra, sedan hon i ett årtusen varit dennas skötebarn. Åndt
ligen kom den formel, som kunde rädda ur förlägenheten, om än icke
i längden upprätthålla sibyllan själf. Formeln uttalades af jesuiten
Possevin. Sibyllan, sade han, är rättrogen, hennes ingifvelse ren och
äkta; men djäfvulen har förfalskat de byzantiska handskrifter, som
åt vår tid bevarat hennes sånger. Äfven de, som logo inom sig åt an
tagandet, kunde medgifva, att formeln hade sitt gagn. Afven de
rättrogne kunde nu hängifva sig åt sibyllinska studier, väl icke i
protestanten Blondels ande, som år 1649 vågade stämpla sibyllinerna
i deras helhet som uppsåtliga förfalskningar, men likväl så, att man
varsamt skilde hvetet från det däruti af ovännen sådda ogräset. Man
kunde nu, utan att gå sibyllans ära för när, påpeka och sätta etikett
på samtliga de sådda ogräsarterna. De voro judaism, ebionism, mil
lenariauism, montanism, origenism. Med andra ord; man återfann
som irrläror uppfattningar, som under de kristna sibyllinernas upp
komstskede, åren 80—270, varit mer eller mindre allmänna beståndsdelar
af kristenhetens tro.
Utom de nämda upplagorna af Oracula Sibyllina hafva följande
utkommit före innevarande århundrade; en förbättrad af Chåteillons år
1555: en af Koch v. Bretten (Opsopæus) 1599; en af Servatius Galle
(Gallæus) 1689. Efter Galle följde ett stillestånd af ett hundra tjuguåtta år.
Ingen af dessa upplagor kände flere än åtta sibyllinska böcker. Den
enda tillökning, som vans, voro tvänne brottstycken, som nu bilda in
ledningssången till sibyllinerna. De upptäcktes icke i själfva de sibyllinska
handskrifterna, utan hos en grekisk kyrkofader, Theofilus, i hans Böcker
till Autolycus, hvilka böcker först år 1546 offentliggjordes. Ur denna
källa infördes de i upplagan af år 1599.
De handskrifter, hvarpå alla dessa upplagor grunda sig, äro grekiska
och ingen af dem äldre än femtonde århundradet. De förskrifva sig
frän högrenässansens tidehvarf, och deras uppdykande utanför byzantinska
rikets gamla gränser har sin förklaring i de återupplifvade humanistiska
studierna och det byzantinska väldets undergång, som förde boksynte och
bildade greker till det västligare eller »latinska» Europa.
Det var den bekante lycklige handskriftuppdagaren, kardinal Angelo
Mai, som år 1817 ökade de kända sibyllinernas antal från åtta till nio.
Han utgaf nämda år sibyllinen XII efter en i Milano funnen grekisk
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
