Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIBYLLINERNA OCH VÖLQSF-Å.
Det återstår således i denna tabell ett enda namn, som är att räkna
till det europeiska västerlandet, nämligen Ambrosius. Och denne, om
han verkligen är författare till det honom tillagda bref, som talar om
sibyllan och hennes sånger, var ingalunda rätte mannen att ingifva akt
ning för dessa eller främja deras spridning, ty han uttalar sig om dem
med djupaste förakt. Om han insupit detta förakt genom läsning af
själfva källorna eller under intrycket af den låga mening, man numera
bland de bildade grekerna hyste om de sibyllinska alstren, är omöjligt att
afgöra. I hans skrifter finnes intet, som kunde antyda ett källstudium
eller ens en närmare bekantskap ur andra hand med de verk han förkastar.
Vi begagna här tillfället att inom sina rätta gränser återföra ett par
uppgifter af hr Bang. Han säger, att »den gamla verlden verkligen lät
raystiliera sig» af sibyllinerna, samt att »kyrkofäderna, hvilka utan kritik
antogo dessa orakler som ursprungliga utsagor af sibyllan, tillade dem
stort apologetiskt värde». 1 Dessa påståenden varda icke riktiga, innan
man från »den gamla verlden» undantager den bildade icke-kristna verlden;
ty de bildade hedningar, som skaffat sig någon insigt i denna literatur,
genomskådade utan svårighet förfalskningen, och skämtarne bland dem
öfverhöljde henne med löje. Därom vitna Celsus och Lucianus vid sidan
af kristna intyg. I det tal, hvarmed kejsar Konstantin fägnade eller
förvånade kyrkomötet i Nicæa, framträder han visserligen själf som en
troende sibyllist, men han klagar på samma gång däröfver, att »de flesta
människor förblifva utan tro» på sibyllan («AV bt noV.oi xwv civd-QComov
åruGTovGi), och detta, »emedan de förmena, att någon, jag vet icke hvem,
af vår egen religion skulle hafva hopskrifvit de sånger, som bära namnet
Sibyllans Orakler». Vidare måste man från »den gamla verlden» och
»kyrkofäderna» undantaga just de fleste och inflytelserikaste grekiske
kyrkofäderna i tredje och fjärde århundradena. Den på vår tabell jupp
tagne Gregorius af Nazianz har visserligen icke förtjänat denna plats
genom sin tro. Frukten af hans sibyllinska studier var den, att »han
föga frågade efter», hvad sibyllan sjungit. Den sluge Eusebius synes icke
hafva varit sibyllist oftare, än när han ville behaga sin höge herre kejsar
Konstantin. 2 Basilius, Krysostomus, Epifanius och de öfrige kyrkofäderna
under fjärde århundradet förtiga sibyllan och sibyllinerna helt och hållet.
Sedan dessa afdrag blifvit gjorda, återstår icke dess mindre ett stort
svängrum för sibyllistisk lättrogenhet. I spetsen för denna gick den
1 Bang, sid. 2.
2 Jämför Alexandre, sid. 279.
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
