Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jämför Alexfindre, sid. 287 ff.
VIKTOR RYDBERG.
vördnadsvärde, men ytterligt okritiske Justinus martyren, han, som på
Tiberön i en ät sabinguden Semo Sancus rest bildstod tyckte sig se en
ärevård åt Simon Sanctus (nya testamentets Simon magus), och som på
en vallfärd till Cmnæ lät gossarne därstädes förevisa sig hvad han trodde
vara den Kristusprofeterande sibyllans graf. I Justinus’ fotspår träda Tatia
nus, Athenagoras, Theofilus, Clemens Alexandrinusm. fi.; men redan i tredje
århundradet, och innan ännu de sibyllinska böckernas tillverkningsperiod
alldeles afslutats, yppa sig tecken inom de kristnas eget läger till en
aftagande tro på dessa alsters äkthet. Den kritik, som hedningen Celsus
i det sunda förnuftets namn, och det löje, som hedningen Lucianus i det
berättigade skämtets hade riktat emot dem, synes, i trots af all apologetisk
motliteratur, utöfvat en hälsosam verkan.
Sibyllinernas i österlandet alt mer sjunkande anseende måste naturligt
bidraga till en alt mer minskad afskrifning och spridning af deras hand
skrifter inom just de länder, där de uppkommit, hvilkas tungomål de
talade, och där de under mer än ett århundrade funnit troende läsare och
förkämpar. Mellan 4:de—s:te århundradet och det sjunde omtalas de
endast af tre grekiske författare, Palladius, Sozomenus och Procopius. i
och med det sjunde inträder en tystnad, som räcker genom icke mindre
än fyra sekler. Det enda beviset för att de likväl under denna långa
tid af tystnad icke voro alldeles förgätna och alldeles okända i österlandet,
ligger däruti, att de hopdiktade politiska profetior, som under denna period
spredos inom byzantinska riket, aldrig vågade smycka sig med sibyllans
namn, medan däremot de liknande alster, som talrikt uppkommo under
medeltiden i västerlandet, utan tvekan lades pä den gamla sibyllans läppar
och påstodo sig härstamma från hennes böcker. J byzantinska riket kunde
dock ett sådant påstående ännu undersökas och vederläggas, emedan
sibyllinska handskrifter förekomrao därstädes och deras olika böcker blifvit
förenade till en enda samling. I västerlandet däremot var all kontroll
omöjlig. 1
Huru sällsynta de sibyllinska handskrifterna blifvit i Byzans mot
slutet af medeltiden, framgår af åtskilliga sakförhållanden. Den Anonymus
Græcus, som i vår tabell upptagits, men hvars sekel ej kan med säkerhet
uppgifvas, Friedlieb gissar på 13:de, Alexandre på 15:de århundradet,
omtalar såsom någonting märkvärdigt, att en sibyllinsk handskrift blifvit
upptäckt på Cypern. Patriarken Génnadius i femtonde århundradet be
rättar, att han egt en sibyllinsk kodex, som gick förlorad vid Konstan-
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
