- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri / 1881 /
21

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SIBYLLINERNA OCH VÖLUSPA.
tinopels eröfring. Bland de lärdaste greker vid denna tid funnes de,
som i likhet med Konstantin Lascaris och Manuel Adramyttenus, icke
kände mer af Oracula Sibyllina än de citat och hänvisningar, som de
påträffat hos Lactantius. Det synes därför knapt för djärft, om man
antager, att de få codices, frän hvilka de nu för handen varande sibyl
linska handskrifterna äro afskrifna i sextonde och femtonde århundradena,
utgjort en god del af hvad som fans kvar, när halfmånen uppsattes på
Soffakyrkan.
Vi återvända nu till Lactantius, som är af särskildt intresse för vårt
ämne. I honom möta vi den latinska literaturens ende verklige sibyllin
forskare och sibyllinkännare ensam på detta område ända intill Sixtus
Birkens dagar.
Redan vår tabells siffror gifva en antydan därom, då de visa, att
ingen före eller efter Lactantius begagnat sä mänga sibyllinska böcker
som han, nämligen jämte inledningssången äldsta delen af boken 111 samt
böckerna IV, V, VI, VII och VIII. Den omständighet, att han var
bosatt och verkade i Mindre Asien, i själfva födelseorten för flere af de
sibyllinska böckerna, och på det område, där de, jämte Egypten, torde
haft sin egentliga spridning, möjliggjorde för honom de efterforskningar
och de fynd, som berättiga den benämning vi ofvanför gifvit honom.
Till hans fynd har man att räkna sibyllinen VI och sannolikt äfven
sibyllinen VII, hvilka då knapt torde varit två mansåldrar gamla. Att
han icke påträffade äfven sibyllinerna IX, X, XI och XII är ej för
underligt, ty författarne till dessa i Egypten hopskrifna sånger kunde
ännu hafva lefvat vid den tid han gjorde sina forskningar, och dessa
sibylliner, som alltid haft den mest begränsade spridningen och aldrig af
någon citerats, voro då måhända alldeles okända utanför Egyptens gränser.
I sina arbeten anför Lactantius ordagrant eller hänvisar till mer än
200 verser ur inledningssången och de ofvannämda böckerna. Han på
träffade dessa enstaka och spridda, samt jämförde och sökte bringa dem
i en sammanhängande ordning, hvilket försök naturligtvis måste miss
lyckas, emedan ett ursprungligt sammanhang endast delvis förefinnes dem
emellan.
Men det sätt, hvarpå han anför sibyllinska verser eller redogör för
deras innehåll, vardt afgörande för sibyllans anseende inom västerländska
kyrkan. Det har nämligen inträffat så, att dessa citat och redogörelser
innehålla intet, söm vare sig på Lactantius’ egen tid eller under kyrkans
fortsatta dogmbildning kunde väcka anstöt som kätterskt. Han meddelar
21

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:17:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordtidskr/1881/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free