Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NY SVENSK SKÖNLITEHATUR.
therbergs älskvärda skildringar. Särskildt ville anmälaren påpeka N. P
.
Öd mans lifligt och omedelbart tecknade minnen från skoltiden, vit
nande om ett i bästa mening barnsligt sinne, som för sin trohjärtade
uppfattnings skull kan våga alt och med sin innerliga ton måste anslå
alla, hvilkas hjärtan ej alldeles förtorkat i lifvets buller. Porträtten
äro bättre än förr, men dock icke fullt tillfredsställande.
En annan sådan samling, i hvilken flere författare finnas förenade,
är Svensk kalender, hvars första årgång nu framträdt i ett på en gång
enkelt och prydligt skick. Utan att på objektiva grunder framhålla
någon särskild af där meddelade dikter eller berättelser, tillåter sig
anmälaren endast anmärka, att han känt sig personligen tilltalad af
Edvard Bäckströms dikt »Bönhörelse», öfvertygad som han är, att många
med honom skola känna sitt hjärta klappa fortare vid denna skildring
af tvänne mödrar och det olika sätt, hvarpå de blefvo bönhörda, hvar
i afseende på sin son, som de båda förlorat i »stora ofredens dagar».
Herr C. Larson har på ett intagande sätt illustrerat flere af de poe
tiska bidragen.
Af enskilda diktsamlingar tillåter sig anmälaren blott påpeka
tillvaron af Nya dikter af C. D. af Wirsén och Francesco Petrareas
canzoner, hallater och sestiner i svensk öfversättning af Carl A. Kull
berg. Däremot stanna vi vid Dikter, nya och gamla, af Emil von
Qvanten. Redan år 1851 utgaf denne författare i Helsingfors ett
häfte dikter, hvilka under benämningen gamla till största delen ingått
i den nu, trettio år senare, utgifna samlingen, som omfattar ungefär
fyratio nya dikter. För det nu lefvande medelålders slägtet torde
dessa äldre dikter vara rätt väl bekanta, och, att de äfven till sitt
sanna värde blifvit uppskattade, bevisas däraf, att icke få af dem
blifvit föremål för komposition äfven af våra bästa tonsättare, Norman,
Josephson och Ivar Hallström. Deras hufvudegenskap är nämligen
att vara äkta lyriska, och i riktig känsla däraf har också författaren,
som i det äldre häftet sammanslöt endast tolf sånger under den ge
mensamma öfverskriften »Melodier», i nu varande samling utsträckt
detta så, att han kallat den större delen af de äldre »Stämningar»
och de nyare, som oftast hafva ett mera objektivt innehåll, »Lyriska
bilder». Den innerliga känsla, den fina formning och den musikaliska
ton, som utmärka större delen af dessa dikter, synas oss vara ett
arf från författarens första och egentliga fädernesland, Finland, och
vitna om en anda, som i lyrisk begåfning är beslägtad med Topelius,
mindre med Runeberg, hvars gedigna objektivitet väl icke utesluter, utan
tvärtom ofta fordrar musikalisk behandling, men däremot icke, såsom
gärna Topelii lyrik och hans svenskvordne själsfrändes, uppgå i en
rent musikalisk stämning. Mindre lämpade för dennes penna äro
därför rent episka romanser, såsom »Den lille», under det att en bild
sådan som »Tsarewitsch i Sverige, 1879», öfver hvilken skaldens fantasi
91
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
