Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NY SVENSK SKÖNLITERATUU.
att ibland sluta med vinkar om döden, han sjunger »lustiga» dryckes
sånger och bjuder stundom äfven på allvarliga bitar, särskildt mot
läseri och sådant; men huru oändligt mera platt och vulgär är han
icke både i tankar, föreställningar och uttryck! Bland de nära hun
dra stycken, som finnas i samlingen, är det knapt ett, vid hvilket man
med något slags tillfredsställelse kan dröja, om man nämligen har
några verkliga fordringar på poesi i en rimmad framställning. Detta
torde dock icke hindra, att dessa samlade rim hafva sin tacksamma
publik, som finner allting väl bestäldt och skrattar åt krystade kvick
heter och banala tvätydigheter, i synnerhet om de äro insyltade i en
meter, öfver hvilken en melodi kan strös som socker, och om hela an
rättningen sedan får intagas vid ett glas punsch eller en toddy. En
sådan föreställning om poesi står dock under den åsigt, som en
gång uttalats af en examinand, ty visserligen ansåg denne poesi bestå
af »rim» och »ett blomstrande språk», men han tillade dock, att därtill
fordrades äfven »en smula reson».
Hvad skall man då säga om ett poetiskt verk, i hvilket rimmen
äro dåliga, språket eller framställningen är tvifvel underkastad, och
den »reson», som skulle finnas, är förvänd, eller med andra ord,
då syftet med den s. k. dikten är att i upplysningens och humani
tetens, ja, fosterlandskärlekens namn håna olika tänkandes heligaste
intressen? Bn sådan skrift visar klart, att fördragsamheten är en
dygd, som, om den är mindre vanlig hos trons förkämpar, torde vara
lika sällsynt hos dem, hvilka skryta med den fria tankens lösen. Bu
sådan skrift är Johannes, poem af A. G. Zetheæus. Den skärande
ironi, som vissa delar af denna rimmade smädeskrift andas, kan icke
annat än djupt såra hvarje sinne, som dess religiösa ståndpunkt
må vara hvilken som hälst är fast öfvertygadt därom, att kärlek
och fördragsamhet äro kristendomens och reformationens dyrbaraste
arf åt hela mänskligheten, äfven åt den del af henne, som för öfrigt
icke omfattar deras grundsatser, och detta därför, att det arfvet är
ett utflöde ur den äkta humanitetens oförgängliga källåder. Den,
som sårar denna människohjärtats innersta känslonerv, han ställer sig
på visst sätt fiendtligt mot civilisationen, huru många än de månde
vara, som instämma i hans grin och finna det förträffligt, och i huru
bländande form än detta må vara nedlagdt. Något sådant är dock här
icke fråga om, ty om också formen i vissa fall är glatt och flytande,
så är den dock i det hela ett tarfligt skal för ett lågt anfall, vid hvilket
allra minst fosterlandets heliga namn bort missbrukas. Skriften har
fått en utdömmande kritisk behandling af C. D. W. i Post- och Inrikes
Tidningar, i hvars dom undertecknad af hela sitt hjärta instämmer.
Vill man däremot se, huru den religiösa frågan äfven inom poe
siens rymd kan hehandlas sundt och sant, så hänvisa vi på en nyligen
utkommen prosadikt Uppåt och framåt, berättelse från mellersta Sveriges
95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
