Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NY SVENSK SKÖNLITERATUE.
tat rätta betydelsen af idealets utvecklingshistoria ej blott inom poesi,
utan inom bildande konst ocb musik, huru föga de begripa Aristo
phanes och Plautus, Rabelais och Moliére, Shakspeare och Dickens,
Göthe och Jean Paul, Holberg och Bellman, framför alt Bellman,
hvilken oförtjänt göres till idol för det prosaiska hvardagsrumlets,
den poesilösa cynismens rimmade utgjutelser! Stackars Bellman, han
har redan fått höra tillräckligt på sin döda mull: skall han nu äfven
undfägnas med det ofta nog råa skrålet af imitatorum pecus och möj
ligen ställas till ansvar för dess läten, då varder sannerligen den
sista villan värre än den första.
Vi föranledas till dessa betraktelser genom ett par samlingar
visor, som utkommit till jul, och som visserligen icke ensamt och
uteslutande framträda såsom efterklang efter Bellman, ty äfven Be
ranger har fått stå modell, men dock hylla honom på det nämda
sättet och säkerligen i anda och sanning tro sig följa honom i spåren.
Den ena af dessa samlingar, Dikter af Folmer, visar, att författaren
alldeles icke saknar den lyftning åt ett högre, som är nödvändig för
en humoristisk verkan; dikten om »Maj» och »Midsommarsvisan»,
»Skärgårdsbref» och »En man af gamla skolan» hafva sina goda sidor,
och den allvarliga inledningsdikten »Sverige» samt flere af tillfällighets
dikterna äro rätt antagliga. Men för öfrigt äro de lustiga visorna
föga lustiga, härmningarna af Bellman skarpt prosaiska, och de ännu
oftare förekommande efterbildningarna af Beranger’s »chansons» äntinu
Ö O
ohjälpligare. Receptet för en sådan visa är mycket simpelt : man
tager först till refrain något banalt ordstäf, helst ur tidens »slang»;
därpå funderar man ut alla de pointer, som kunna afvinnas detta
ordstäf, hvarvid man gärna rimmar på dess slutord, och de i rad
uppskrifna rimmen få sedan diktera tanken i strofen; slutligen ordnar
man de sålunda framkomna pointerna efter sitt värde, så att de bästa
gömmas till sist, men en strof om »vinet» och en om »kärleken» böra
icke saknas, hvarjämte slutstrofen gärna bör på något öfvernaturligt
humoristiskt sätt häntyda på döden och grafven. Jämför med detta
recept åtskilliga s. k. roliga visor, och man skall få se, att bilden ej
är öfverdrifven. Och dock har Folmer vid sidan häraf verkligt vackra
bitar. Se t. ex. slutstrofen i »En man af gamla skolan» och likaledes
i en liten dikt om Bellmansdagen, däri det heter:
Länge se’n Lans ben fått multna,
Städs hans sång dock lefyer fri:
Mensklig fröjd och smärta, smultna
Hop i herrlig harmoni.
Soligt hopp, förluster dyra
Enas ljuft i hans ackord
Som med barnens oskuldsyra
Tårad Klara kyrkogård.
Också stå Folmers dikter ofantligt högre än Taggar och knoppar,
Samlade rim uf C. Ludy. Töknbebg (CaLixTus). Eljes följer denne’
författare samma recept, som ofvan angifvits: han härmar Bellman, han
har skrifvit en mängd visor med refrain, i hvilka han icke underlåter
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
