Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl Pield.
OM LÄUEKUNSTEN HOS DE GAMLE EGYPTURE.
spelningar på samtidens seder och bruk, som, under ödmjuka vördnads
betygelser för farao, slunga satirens giftiga vapen mot sina likar,
ett slags negativ opposition i samhället, och som, med ett förnämt
»odi profanum» nedblickande, på hopen, höja sitt eget stånd till sky
arna, äro oss bekanta genom en Goodwins, en Chabas’, en Brugschs,
en de Rougés, en Masperos arbeten. Dock, ägyptologerna äro alt
för fåtaliga * för att räcka till för de kolossala uppgifter, som föreligga
dem till lösning. Ej häller hafva deras studier i allmänhet den om
fattning, att tillåta dem utan vidare gå i land med de svårigheter, som de
ägyptiska inskrifterna i rikt mått förete. Besinnar man den ägyptiska
literaturens oerhörda omfång, ursäktar man nog Champollions få
taliga skola, om hon nödsakas påkalla andra forskares hjälp för att
öfvervinna de svårigheter, som framkallas af bristande insigt i medicin
och anatomi, i matematik, i juridik, i zoologi, i botanik, i geologi,
i fysiologi, i jämförande religionsvetenskap, många andra mer eller
mindre fjärran liggande vetenskaper att förtiga. Vid tanken härpå
skall den opartiske granskaren helt visst med oss medgifva, att Lieb
lein genom ofvan nämda skrift gjort, hvad han på vetenskapens nu
varande ståndpunkt kunnat göra. Kanske skall han, om han är läkare
eller naturvetenskapsman, tillmötesgå Liebleins inbjudning att »yde
bidrag til forståelsen af en text, der kräver samarbejde fra så mange
forskellige hold», och i så fall visar han den norske lärdes arbete
det erkännande, som det säkerligen förtjänar, tillika det största er
kännande en forskares verk kan vinna att bilda utgångspunkt för
fortsatta undersökningar på den ägyptiska medicinens område.
SOPHUS MULLER: Dyreornamentiken i Norden, dens oprindelse, udvikling og
forhold til samtidige stilarter. En archæologisk undersøgelse. Köbenhavn,
1880. 221 sider.
Skjönt den nationale archæologi er en ung videnskab, hvis sy
stematiske behandling er et barn af vort århundrede, har den også
her i norden, ved anvendelsen af den sammenlignende methodc, tidlig
fået øie for betydningen af fremmede påvirkninger. Vi ligge afsides
fra den store, europæiske alfare landevei, men have dog til alle tider
og på alle de områder, som forskningen kan belyse, ikke indtaget
en fra den övrige verden isoleret stilling. Industrielle, kunstneriske
og sociale påvirkninger modtoges fra nære og fjerne folk. Dette er
ikke eiendommeligt for norden. Det autoktone er en sjælden ting i
denne verden. Endog grækerne, som vare så stolte af deres selv-
1 En bekant ägyptolog skref helt nyligen på tal om en af franska regeringen
bekostad Nilexkursion: »Quatre Egyptologues ala fois, dans une seule dahabieh;
cettc dahiibieh-lii contiendra au moins V 5 du monde égyptologique.»
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
