Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET NOitSKE UIGSEAU.
innehåll, än dess titel lofvar. Däri belyses nämligen i väsendtliga
punkter Norges hela historiska utveckling från det 13:de århundradet
till den tidpunkt, då det norska riksrådet upphörde att finnas, d. v. s.
till och med år 1536. Och i synnerhet innehåller det många nya och
värdefulla bidrag till den norska aristokratiens och hierarkiens histo
ria under nämda århundraden. Genom den hreda basis, som förf.
sålunda gifvit sin framstälning, har denna visserligen kommit att
lida af en viss brist på öfverskådlighet och noggrann begränsning,
men förf. har också därigenom satts i tillfälle att rikta den historiska
literaturen med månget resultat af sina forskningar, som eljes näppe
ligen i hans skildring kunnat meddelas.
Endast i mycket allmänna drag och högst ofullständigt kunna vi
i denna korta anmälan sammanfatta förf:s intressanta och detaljrika
utredning.
Utbildningen af ett kungligt råd försiggick ungefär samtidigt i
alla tre nordiska landen och tillhör det 13:de århixndradet. Angående
det norska rådet, som måhända utvecklade sig något tidigare än nabo
landens, innehålla Magnus Lagaböters lagar endast sväfvande och
obestämda stadganden, men dessa bestyrka dock rådsinstitutionens
tillvaro och visa, att dess medverkan vid vissa konungens beslut för
utsattes. Till de goda, kloka och förnuftiga män, som skulle gifva
konungen råd, räknar hirdskråen först och främst lendermännen och
kanslären. Jämte dessa voro äfven rikets biskopar och abboter ko
nungens själfskrifna rådgifvare, så snart de personligen voro tillstädes
i konungens omgifning. Till konungens högste rådgifvare räknades
äfven mycket tidigt »hirdstyrerne», först stallaren och märkesmannen,
snart äfven »skutilsvennerne», till hvilka drotseten och »skjænkeren»
hörde.
Hela samlingen af desse konungens själfskrifna rådgifvare bil
dade omkring honom det stora rådet, parliamentum, höfdingjafundr,
men det hände mycket sällan, att sådana stora riksförsamlingar höllos.
Därur utbildade sig icke häller i Norge någon bestående representa
tion för aristokratien och hierarkien, lika litet som de norska riks
ständerna öfver hufvud under medeltiden visade sig mäktiga af någon
synnerlig utveckling.
Däremot uppstod omkring konungen för skötande af de löpande
ärendena ett mindre råd af sådane rådgifvare, som vistades i »konungs
gardi», som städse omgåfvo honom. Så länge emellertid baronernas rätt
att vara konungens själfskrifna rådgifvare ägde bestånd, kunde det
mindre rådet icke ernå någon fullkomlig utbildning såsom monarkisk
institution, äfven om formerna för dess verksamhet efter hand stad
gades. Men sedan baronernas och hirdstyrernes befogenhet att vara
konungens själfskrifna rådgifvare genom 1308 års bekanta retterbod
afskaffats, så voro hindren för det mindre rådets utbildning undan-
110
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
