Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKTOR RYDBERG.
antikens gudar äro ingalunda hållna i tvätydig eller dunkel ton, såsom
de läsare, hvilka känna hr Bangs afhandling, men icke själfva Oracula
Sibyllina, måste förledas att antaga. De äro tvärt om så obeslöjade,
öppna och tydliga, som man någonsin kan vänta dem af en fanatisk
monoteist.
Men jämte dessa anförda ställen förekomma några andra, i hvilka
namn och epitet ur den helleniska mytologien eller den homeriska
poesien nytjas för att beteckna allmänna begrepp. Aposteln Paulus
brydde sig icke om, att ordet eris blifvit personifieradt till en gudinna
och uppträdt som sådan hos Hesiodus, Eschylus och Euripides. Han
nytjade det, ett slikt sakförhållande oaktadt, i dess vanliga opersonliga
betydelse af Jcif, träta i Rom. 1, 9 och annanstädes. Nu är det visser
ligen åtskilligt, som aposteln Paulus tillåtit sig, men som det aldrig
skulle kunnat falla sibyllinernas författare in att efterlikna. Dit hör
den milda, humana och filosofiskt färgade uppfattning, han har af
hedendomens väsen och verldshistoriska betydelse som ett förberedelse
skede, under hvilket mänskligheten hade till uppgift att pröfva, huru
vida hon med egna krafter och utan särskild uppenbarelse skulle kunna
»trefva sig fram till Gud, änskönt han icke är långt ifrån oss.» Dit hör
den aktning, han egnar äfven åt hedniske skalders uttalanden om Gud
såsom det väsen, hvari alt har sitt lif, och om människans väsen såsom
befryndadt med hans. För sibyllinernas författare däremot är polyteismen
ingenting annat än en synd, som straffas i detta lifvet med förfärliga
hemsökelser öfver folk och städer och i ett annat lif med Gehennas
eld. Hvad hedendomen alstrat af ädla och sedliga tankar synas de
vilja frånkänna honom, för att lägga dem på sibyllans inspirerade
läppar, så vidt nämligen som dessa tankar kunna ingå i sibyllisternas
egen råa, simpla och trånga föreställningskrets. Däremot äro de för
domsfrie nog att icke alldeles sky begagnandet af de ifrågavarande
mytiska namnen och homeriska epiteten, dels emedan dessa höra till
den gamla häfdvunna episka diktionen och poetiska stilen, som Ho
raerus skulle hafva lånat från sibyllan, dels emedan de, såsom oss synes,
vilja låta därmed förstå, att sådana namn ursprungligen varit lika
oskyldiga ord som det påpekade eris, men att de undergått ett persoui
fikationsförlopp och därefter blifvit af missförstånd gjorda till guda
namn. Polyteismens gudar skulle således enligt sibyllinerna vara icke
endast förgudade människor, utan i någon mån äfven förgudade ord
en åsigt, som vunnit burskap äfven i vår tid. Så finna vi ordet
120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
