Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIBYLLINERNA OCH VÖLUSPA.
dödliga föräldrar; i V, 7 ocli X, 7 som en lögnaktig profet; i VIII, 45
såsom oförmögen att frälsa det Rom, som tillbedt honom; i IX, 197
såsom en furstes (Alexander raacedonierns) »lögnaktigt föregifne fader»;
i V, 8(1, 87 såsom den, hvars tempel skall dela andra tempels öde:
förstörelsen. Apollo omtalas två gånger, nämligen i IV, 4,5, då
sibyllan tillkännagifver, att hon är den allsmäktige evige Guds sierska,
men icke profetissa åt »den lögnaktige Apollo, hvilken dåraktiga män
niskor kalla en gud,» samt i V, 325, 326, där hon förutsäger, att en
blixt från ofvan skall tillintetgöra det yppiga Miletus, därför att det
»valt på sin lott Apollos svekfulla sång.» Poseidon nämnes vid namn
två gånger, nämligen i 111, 142 som en dödlig människa, född af död
liga människor, och i V, 155 ff, där det heter, att en stor stjärna skall
förstöra jorden, därför att hon dyrkat honom. De honom tillagda poetiska
epiteten användas dessutom i två ställen: I, 187 och 11, 16, men syfta
där icke på honom, utan på den ende sanne Gud (hvarom mer län
gre ned). Artemis omtalas i V, 293 ff, hvilket ställe profeterar förstö
relse öfver hennes tempel i Efesus, och Selene förklaras i XI, 96 vara
ur stånd att värna sin heliga stad Mazaka mot kappadociske mäns
angrepp. Isis förekommer i två ställen: V, 52 ff, där hon omtalas
som en dödlig kvinna, nämligen som syster till sibyllan själf, och
undergången af hennes tempel profeteras, samt V, 484 ff, som förut
säger, att hennes minne skall utplånas från jorden. I sammanhang
härmed förklaras Serapis vara en falsk, åt undergången invigd gnd.
Hennes nämnes en gång: i V, 87, där sibyllan siar, att hans tempel,
likasom äfven Herakles’, skall förstöras. Herakles omtalas, utom på
detta ställe, i X, 210, som profeterar post eventum, att en romersk
kejsare (Commodus) skall härma honom. På Antinous, kejsar Ha
drianus’ älskling, anspelas VIII, 57, där sibyllan klagar, att en furste
skall upphöja en gosse till gud och öppna de vilseförande mysterierna
för alla.
Härmed hafva vi redogjort för den plats, de helleniske gudarne inne
hafva i Oracula Sibyllina. Till utrymmet är platsen begränsad till ett obe
tydligt antal rader, glest strödda bland de mer än fyra tusen verser sibylli
nerna omfatta. I kvalitativt afseende är platsen, som vi sett, än värre
lottad: den är, så att säga, en skamvrå i ett mörkt hörn af det stora
tempel, sibyllan uppbygt åt Gud Adonai och hans son Jesus Kristus,
eller att jämföra med den gamle »kyrkostocken», som förr hade sin
plats i våra svenska kyrkors vapenhus. Och sibyllans fördömelser öfver
119
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
