Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIBYLLINERNA OCH VÖLUSPA.
hennes handskrifter, ur dem tillegnat sig sin verskonst, sin episka
diktion och hvad han känner om de verkliga tilldragelserna i trojanska
kriget, samt att han sedan dolt sitt bokfynd, för att ingen skulle er
fara något om hans literära fribyteri. Därmed kan sibyllan uppträda
som vore hon i sin goda rätt, då hon i den klena mån hon mäktar
efterbildar Hömerus’ språk, samt nytjar homeriska och qvasihomeriska
epitet, ty det är ju han som härmat henne, icke hon som härmar ho
nom. Därmed har hon ock gifvit sina ord en ökad vigt, då hon tager
honom i upptuktelse för att han med inblandning af polyteistiska osan
ningar förfalskat hennes berättelse eller förutsägelser om Trojas be
lägring:
Han är den förste, hvars hand skall räkna de blad, som jag skrifvit.
Sen förskönar han själf hjälmbärande krigiske raänner,
Hektor, Priamus’ son, och peleiden Akilles,
Liksom de öfrige ock, som verkade blodiga bragder.
Gudar manar han äfven fram till hjältarnes bistånd,
Skrifvande lögner och gäckande så tomhufvade mänskor. (111, 425 ff.)
Hvad hon öppet påstår om Homerus att han plagierat henne
eller åtminstone haft henne »till källa och förebild» det låter hon
medelbart förstå om den mytiske skalden Orfeus (XIII—XII årh. före
Kr.), om Hesiodus (X—IX årh. före Kr.), samt om Theognis och Phocylides
(VI årh.). Sibyllan I vill tydligen låta påskina, att skildringen af verlds
åldrarne i Hesiodus’ Verk och Dagar är ett grumladt utflöde från hennes
egen ingifvelses källa. Framställningsformen och. åtskilligt annat tager hon
nämligen, i sin egen framställning af samma ämne, från Hesiodus och sam
manjämkar detta med Genesis’ berättelser om urtiden, dock så att hvad
hos Hesiodus, som icke låter förlika sig med bibeln, lemnas utan
afseende. Det är ett sammaujämkningsarbete, som i viss mån påmin
ner om de moderna försök, hvaraf Englands teologiska literatur öfver
flödar, att förlika skapelsehistorien i Genesis med geologiens sakför
hållanden eller teorier. Skildringen vill påminna om Hesiodus och
tillika vara rent ortodox. Från Phocylides dock icke den verklige,
utan en förment Phocylides har i sibyllinen II instuckits en lång
sededikt, hvilket skett i en så sen tid, att endast en af de sibyllinska
handskriftfamiljerna innehåller denna interpolation. Samma pseudo
phocylideiska dikt finnes med några olikheter hos Stobæus. Det be
höfver ej tilläggas, att dikten i sibyllinerna, liksom hos Stobæus, är
fri från hvarje spår af hednisk mytologi. Hon inskärper tron på en
125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
