Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKTOR RYDBERG.
Sibyllinen VI är en lofsång öfver Jesus Kristus. Sibyllan börjar
med att säga, att hon »hjärtligt» {ex rfQsvog) vill besjunga »den odöd
liges som>.
Sibyllinen VII slutar likasom II med en ångerfull syndabekännelse,
om hvilken mer längre ned.
Sibyllinen VIII, 481 ff. Sierskan uppmanar, efter ändad profetia,
människorna att älska Gud och nästan, att aldrig offra åt afgudar, men
att dyrka Gud, altets fader, med rent sinne, gladt hjärta, riklig kärlek,
frikostiga händer och vackra hymner.
Sibyllinen IX, 322. Sierskan ber Gud att få hvila ut från den
högt älskade (nnhvrjQaxog) sången.
Sibyllinen X, slutet. Äter en bön att få hvila efter profeterandets
ansträngningar. Här, liksom äfven på ett annat föregående ställe, ger
sibyllan till känna, att i inspirationens tillstånd är det så uteslutande
en högre makt, som talar genom henne, att hon själf icke vet de ord,
som utsägas, förrän de blifvit utsagda. Hon är i detta afseende som
sina åhörare; hvad hon sjunger är en förkunnelse för henne själf så
väl som för dem. Men denna sång är för henne ljuf, hög och helig
{auftgoaiog). Gud kallar hon »verldens konung, herskare öfver alla
riken, den sannfärdige och odödlige.»
Sibyllinen XI. Sibyllan slutar med bönen: »Herre Gud, verldens
konung, låt våra ords sång hvila, och gif älskliga sånger åt alla!»
Från första bokens början till sista bokens slut uttalar sibyllan icke
en enda mening, som ej utsprungit ur eller är förenlig med den re
naste monoteism. Sibyllan är hedningarnes profetissa, men är icke
hedning. Att hennes egen verldsåskådniug skulle vara polyteistisk,
medan Gud ingifver henne att sia ära och härlighet åt Messias och
hans rike, samt Gehennas kval åt afgudadyrkarne, vore redan i och för
sig mindre sannolikt, särskildt när man betänker, att här icke är fråga
om ett enstaka fall af ofrivillig profetisk hänförelse, utan om en genom
flere slägtled fortsatt profetisk verksamhet i Herrens tjänst bland de
hedniska folken. Och, som vi sett, vederlägga sibyllinerna själfve på
det bestämdaste sibyllans föregifna hedendom. Huru än det profetiska
tillståndet i lekamligt afseende plågar henne, är dock den sång, som
då flyter från hennes läppar, fröjdande, älsklig och helig för henne
själf. Sina böner höjer hon till den ende sanne Gud, och äfven sedan
ingifvelsen lemnat henne, varnar hon mot afgudadyrkan och uppmanar
hon till ett fromt och sedligt lif.
O
138
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
