Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIBTLLINEItNA OCH VÖLUSPA.
Guds, den odödliges, store son jag af hjärtat hesjunger,
Sonen, som Fadern, den högste, gaf sin tron till besittning,
Innan han än till jorden var född, ty i jordisk lekamen
Kom han och lät sig två i Jordanens strömmande böljor, (v. 1 ff.)
Sjunde boken inledes ined verop öfver öar och land, som förgätit
Gud, hemfallit åt afguderiet och därför skola förstöras.
Åttonde boken begynner likaledes med förkunnandet af straff
domar, som människorna hafva ådragit sig därför, att de älska guld
och silfver mer än »Gud, som förlänar alt och skapat alt».
Härmed hafva vi redogjort för det sätt, hvarpå de åtta främsta
och förnämsta sibyllinerna framföra sin sierska inför hennes åhörare.
De återstående böckerna gifva henne ingen annan roll än de föregående.
Vi kunna härmed öfverlemna åt läsaren domen öfver herr Bangs upp
gift, att sibyllan faller ur sin roll, när hon uttalar sig om kristliga
ting på ett positivt kristligt sätt. Med positivt kristliga uttalanden
om Guds enhet, evighet och andra egenskaper, om Kristi gudssonskap,
preexistens, köttsanammelse och dop, om verldens syndighet och Guds
straffande rättfärdighet börjar sibyllan sina sånger. Faller hon ur sin
roll, gör hon det således regelbundet redan i de första raderna af sina
böcker, för att aldrig återkomma till densamma. Med andra ord: hon
är fullkomligt främmande för den roll, herr Bang tillskrifver henne.
Nu några ord om sibyllineruas stil. Deras författare hafva någon
gång roat sig med att framställa namn i form af bokstafsräkneexempel.
hvilka för dem, som egde klaven, icke voro stort svårare att komma
under fund med än vanliga additionsuppgifter. Dessa äro väl de enda
afsigtligt dunkla ställen, som i Oracula Sibyllina kunna upptäckas.
Att de profeterade straffdornarne öfver riken, länder, öar och städer
hvarken äro kronologiskt eller geografiskt ordnade har med stilens
beskaffenhet intet att göra. I öfrigt äro till och med profetiorna om
kommande herskare m. m. så genomskinligt hållna, att man tydligen
skönjer författarnes uppsåt att icke ställa sina läsares skarpsinne på
hårda prof. Att stilen i Oracula Sibyllina, jämförda med klassiska
arbeten, är underhaltig, att språklärans regler ibland få sitta emellan,
att ord af barbarisk form icke försmås, att verserna ofta äro jämmer
ligt bygda, att sibyllisterna i få ord sagdt äro klene skriftställare och
dålige poeter, som föga förtjäna det loford herr Bang gifvit dem för
den »virtuositet», hvarmed de röra sig »i de till en del starkt arkai
serande formerna», det hade med skäl kunnat anmärkas. Men detta
151
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
