Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKTOR RYDBERU.
är något annat än stilens uppsåtliga dunkelhet. Allra minst har man
att tala om en sådan i sibyllans bekännelser af sin tro eller i hennes
religionshistoriska profetior. Vi meddela här ett prof, slumpvis valdt,
på stilen i dessa:
Ur Marias jungfruliga sköt det föddes ett nytt ljus.
Ifrån himlen han kom och vardt iklädd människoskepnad.
Först i strålande kraftig gestalt sig Gabriel tedde,
Kom som hud ifrån Gud, och så han sade till jungfrun:
Ungmö, upptag Gud i ditt obefläckade sköte!
Sade och Gud förlänade nåd. Men hon, som det hörde,
Hon, som förblef så ren som hon var, vardt fattad af bäfvan.
(VIII, 458 ff.)
Hvad sibyllans extatiska tillstånd vidkommer, så är det så långt
ifrån, att detta ger en dunkel färg åt hennes stil, att denna är till
regeln färglös och prosaiskt nykter. Författarnes trosfanatism ger sig
tillkänna i de uttalade fördömelsernas mängd och hårdhet, men sällan
i stilens värma, och den rikliga utpyntningen med lån ur den episka
diktionens blomstersamling döljer icke den i sig själf torra grund,
hvaröfver blomstren blifvit strödda. Just därför att sibyllisterna för
att begagna en af kyrkofäderna nytjad bild hafva velat framställa
sin sierska »som en flöjt, hvari den gudomlige anden blåser», som ett
mekaniskt redskap, genom hvilket Gud vill göra sig hörd och sina
lärdomar och varningar klart och otvätydigt uppfattade af de »för
virrade» människorna; just därför hafva de kunnat bespara sig den
uppgift, som de i hvarje fall icke varit i stånd att lösa, att gifva
sibyllans tal en extatisk hållning, för att i stället låta henne i religiösa
ämnen tala så, att barn och enfaldige kunna begripa henne.
Afven med afseende på »den traditionela sibyllinstilen», som våra
Oracula Sibyllina .skulle hafva härmat, vore åtskilligt att säga. Att
det funnits en eller annan hednisk sibyllesång, hvars författare velat
och lyckats gifva i själfva stilen ett uttryck åt sierskans extatiska
tillstånd, torde vara lika säkert, som att våra nuvarande sibyllinska
böcker icke tagit någon sådan sång till förebild. Men att däraf sluta
sig till tillvaron af en traditionel, den hedniska sibyllindiktningen i
allmänhet karakteriserande tvätydig och dunkel stil är ett misstag.
Den äldsta karakteristik vi ega af den grekisk-hedniska sibyllepoesien
är lemnad oss af Heraklitus (omkr. 500 år före Kr.) genom förmed
ling af Plutarkus i hans afhandling om, hvarför pytian icke mer pro-
152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
