Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETEN INOM ELEKTRICITETSLÄRAN.
en viss tid», en sats som, liksom alla axiomer, trots sin påtaglighet eller
kanske just därför så lätt undgår uppmärksamheten.
Edlund har genomfört sin unitariska teori inom de olika delarna af
elektricitetsläran och sökt visa dess användbarhet. Ett vilkor för att den
skall göra sig gällande och uttränga de förut befintliga torde dock vara,
att en mera genomgående matematisk teori på densamma uppbygges och
genomföres. Ur flera synpunkter erbjuder den större intresse än de öfriga,
då den på-ett naturligare sätt ansluter sig till andra områden af fysiken
och synes å priori antagligare. Den synes ock kunna närma sig den
frän de ofvan nämda hypoteserna väsendtligt skilda uppfattning, som,
med Faeaday och den altfor tidigt bortgångne Maxwell såsom främste
målsmän, sökt ersätta de på afstånd verksamma krafterna genom före
ställningen om ett kontinuerligt medium, hvari inverkan fortplantar sig
omedelbart från del till del.
Ett af de resultat, hvartill Edlund förts af sin teori, är att det mot
stånd, en ledare gör mot den elektriska strömmens genomgång, är pro
portionelt mot strömstyrkan, under det att det vanliga åskådningssättet
fordrar, att det är däraf oberoende. Vill man fasthålla en fysisk förkla
ring af fenomenen och ej göra det elektriska ledningsmotståndet till
blott en matematisk abstraktion, samt på samma gång anser, att etern har
tröghet i likhet med materien, hvartill en mängd fakta tvinga, synes det
anmälaren, som denna sats med nödvändighet framstälde sig. Men huru
mycket den skiljer sig frän det vanligen antagna åskådningssättet, strider
den dock ej mot den experimentela erfarenheten. Uti de snart sagdt
oändliga, anstälda försök, där ledningsmotståndet spelar en vigtig roll,
ingår nämligen motståndet på ett sådant sätt, att resultatet blir detsamma,
vare sig man tillämpar den ena eller andra uppfattningen. Dittills hade
således ej på experimentel väg utslaget kunnat fällas, hvilken uppfattning
som är den riktiga. Edlund sökte nu beträda en förut ej använd väg för
att få ett uppslag häruti. Om ock det åsyftade målet ej vans, inträffade
dock här, som nästan alltid vid vetenskapliga undersökningar, att andra
vigtiga resultat framgingo.
Edlund sökte påvisa, att det elektriska ledningsmotståndet uti en i
rörelse försatt kropp är ett annat, än om den är i hvila. Fasta kroppar
erbjuda experimentatorn härvid stora svårigheter; isynnerhet framträda
dessa vid upprättandet af en nöjaktig kontakt mellan dem och den fasta
strömledningen. Edlund valde därför vätskor och uppmätte motståndet hos
dem, då de strömmade’ genom rör i samma eller motsatt riktning, som
eterströmmen antogs hafva. Försöket, som vid ytligt betraktande kan
synas enkelt, erbjuder i verkligheten flera ganska stora svårigheter. På
de plattor, genom hvilka strömmen ledes in uti den strömmande vätskan,
uppkomma nya elektromotoriska krafter, särskildt genom polarisationen,
och dessa kunna möjligen genom vätskans rörelse, genom olika tryck
förhållanden m. m. ändras och därigenom felkällor uppkomma. Sedan
210
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
