Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETEN INOM ELEKTRICITETSLÄRAN.
nerligen intressant och väl förtjänt af uppmärksamhet af alla dem, som
sysselsätta sig med hithörande frågor.
Utrymmet tvingar mig att inskränka mig till blotta omnämnandet af
det meningsutbyte, som Edlund haft med Baumgaetnee beträffande tom
rummets oledande egenskap och Chavolsons om allmängiltigheten af de
grundprinciper och antaganden, som ligga till grund för hans teori, äfven
som den uppsats, hvari Edlund enkelt och elegant ur den mekaniska
värmeteorien härleder sambandet mellan den gahraniska induktionen och
de elektrodynamiska förloppen.
Tidigare hade Edlund visat att, då elektriciteten strömmar genom
en metalltråd, denna undergår en förlängning, som är större än hvad
fallet skulle Ararit, om den af strömmen åstadkomna uppvärmningen varit
den enda orsaken till denna förlängning. Anmärkningar hade blifvit
gjorda mot den använda metoden, särskildt af G. Wiedemann. Edlund
upptager nu frågan ånyo med anledning af likartade försök, anstälda utaf
Steeintz, hvilka bekräfta hans resultat. Han visar ohållbarheten af
Wiedemann’s invändningar genom numeriska beräkningar, men anställer
inga nya experiment. På grund af sättet för den ifrågavarande för
längningens försvinnande hade Edlund redan förut dragit den slutsatsen,
att den skulle bero på några egendomliga SArängningar hos molekylerna.
Steeintz framstälde nu den hypotesen, att företeelsen beror på polaritet
hos värmesvängningarna. Edlund instämmer till fullo uti rimligheten af
detta antagande och påpekar, huru naturligt det ansluter sig till den uni
tariska teorien, huru enligt denna eterströmmen riktar molekylernas värme
svängningar, då den framgår genom ledaren, så att de företrädesvis gä
uti ledarens längdriktning och härigenom åstadkomma en förlängning, som
endast småningom och samtidigt med värmeförlängningen försvinner.
Exnee ville bestrida befintligheten af ifrågavarande förlängning genom
den galvaniska strömmen, i det att han påvisade, att en dylik ej fans, om
man förhindrade trådens upp\rärmning af strömmen genom afkylning med
rinnande vatten. Häremot invände Edlund, att detta ingalunda bevisade
något mot hans och Steeintz’ resultat, enär, om värmet afleddes, några
svängningar ej återstodo, hvilka genom sin polaritet kunde framkalla för
längningen. Exnee upprepade därför sin undersökning enligt en af Ed
lund’s egna metoder, men utan att finna den sökta förlängningen. Mät
ningarna äro likvisst så svåra att utföra och den af Edlund funna för
längningen sä liten, att Exnee’s arbete ingalunda kan anses hafva fält
utslaget, på sin höjd gjort nya iakttagelser önskvärda för frågans definitiva
besvarande.
Slutligen vill anmälaren omnämna en intressant och enligt hans me
ning särdeles beaktansvärd, i det föregående ej vidrörd afhandling af
Edlund, innehållande en undersökning öfver värmeförloppet i den gal
vaniska stapeln och öfver de elektromotoriska krafterna. Sedan längre
tid tillbaka har man ansett, att det galvaniska värmet eller det som ut-
215
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
