Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETEN INOM ELEKTRICITETSLÄRAN.
vecklas vid en galvanisk ströms gång genom en ledare, stapeln själf däri
inbegripen, är lika stort med det kemiska värmet eller det som uppkommer
genom de kemiska reaktionerna i stapeln, och att strömmen endast liksom
förer ut och fördelar det senare värmet uti hela ledningen. Då afvikelser
från denna lag förekomma, har man ansett dem bero på sekundära ke
miska förlopp, uti hvilka gasatomernas uppträdande, skilda eller förenade
till molekyler, spela en stor roll. Edlund underkastade dessa frågor en när
mare utredning, i det han dels granskade en del äldre iakttagelser, dels
anstälde nya. Redan Favre hade visat, att afvikelserna från nämda lag
voro ganska stora, och att det galvaniska värmet ofta knappast öfversteg
hälften af det kemiska, under det att uti somliga staplar det kemiska till
och med understeg det galvaniska, hvadan uti stapeln en uppenbar värme
förbrukning egde rum, i stället för att en värmehöjning bort inträffa i
följd af strömmens gång genom vätskan. Raoult hade ådagalagt att,
om mair låter en ström gå genom en voltarneter, och man då fäster af
seende vid det för den elektrolytiska sönderdelningen förbrukade värmet,
det i voltametern alstrade värmet betydligt öfversteg det, som man hade
skäl att vänta skola uppkomma genom vätskans motstånd. Edlund visar
nu, att detta öfverskott låter förklara sig utan antagande af några sekundära
förlopp, om man blott i räkningen inför den elektromotoriska kraft, som
uppkommer genom elektrodernas kontakt med vätskan och deras polarisa
tion, samt återfinner till och med pä denna väg numeriskt samma värden,
som experimenten gifvit. Genom egna, vackra försök lemnar Edlund
nya bevis för riktigheten af sin uppfattning.
Den slutsats, till hvilken Edlund kommit genom sin undersökning,
är, att det galvaniska och det kemiska värmet ingalunda behöfva vara lika,
om ock naturligtvis den allmänna lagen, att det af strömmen alstrade
värmet är lika med det af densamma förbrukade, eger sin giltighet;
värmeförloppet däremot angifves bäst genom följande sats, att, när en gal
vanisk ström genomgår en elektromotor i samma riktning som den elek
tromotoriska kraften verkar, en värmemängd förbrukas, som är propor
tionel mot den elektromotoriska kraften och strömstyrkan, och att, när
strömmen går i motsatt riktning, en lika stor värmemängd alstras. För
de uti den hydroelektriska stapeln förekommande elektromotorerna gäller
således samma sats som för de termoelektriskas (de Peltierska fenomenen).
De kemiska omsättningarna uti staplarna kunna således icke, såsom
man vanligen antager, utgöra ett mått på dessas elektromotoriska kraft.
De stå enligt Edlund’s mening icke uti omedelbart samband med denna.
Hela förloppet låter förklara sig därigenom, att de kontaktselektromotoriska
krafterna förbruka värme för strömmens åstadkommande, och att detta
värme lemnas uti den hydroelektriska stapeln af de kemiska processerna,
liksom uti den termoelektriska af det omedelbart tillförda värmet. Den
enda vigtigare invändning, som af den kemiska skolan framstälts mot
kontaktsteorien, förlorar härigenom sin udd. En annan sak är, att äm-
216
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
