Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. F. B
dess förhållande till den mänskliga tanken, dess duglighet att ådaga
lägga vårt slägtes ursprungliga enhet eller motsatsen, o. s. v. Yäl hafva
i alla tider dessa höga ämnen varit föremål för begrundande och un
dersökning, framför alt sedan inom ett århundrade den nyvunna be
kantskapen med sanskrit och Zend, hinduernas och persernas heliga
fornspråk, satte en Bopp, en Jacob Grimm, en Pott, en Burnouf och
andra stora forskare i stånd att ovederläggligt uppvisa tungomålsfränd
skapen mellan inder, perser, greker, latiner, kelter, germaner och slaver,
hvilka till sammans utgöra den så kallade indo-europeiska språk
familjen h Men äran att hafva grundlagt en språkvetenskap, i den vid
sträcktare mening hvari ordet numera fattas, kan dock icke frånkännas
Wilhelm von Humboldt, hvilken 1836 uppträdde med den epokgörande
afhandlingen Über die Verschiedenheit des menschlichen Sprachhanes,
som egentligen utgjorde inledningen till hans stora arbete öfver Kåvi
språket.
Från samma forskare förskrifver sig jämväl den kända morfolo
giska tredeluingen i flekterande eller böjande, agglutinerande eller
vidhäftande och isolerande eller böjningslösa språk, men, om man
ännu i allmänhet vidblifver denna klassifikation i hvad den yttre struk
turen beträffar, är den därpå grundade föreställningen om en rangskilnad
till fördel för den första klassen nu mera i det närmaste förkastad. Vi
återkomma till den saken längre fram; här vilja vi endast erinra, att
i ett fall har den flekterande gruppen, hvilken såsom bekant förnäm
ligast utgöres af den indo-europeiska familjens medlemmar, ett gifvet
försteg, nämligen såsom det nödvändiga och oumbärliga underlaget
för alt hvad språkvetenskap heter. Den lingvistiska forskaren har att
kasta uppmärksamma blickar äfven öfver främmande områden, men
här måste han hafva sitt hem och sitt grundfäste. Särskildt gäller
detta den jämförande språkforskningen, och en språkforskare, som ville
sammanställa språkgrenar af vår klass med semitiska eller ural-altaiska
eller så kallade hamitiska, till exempel för att på grund af några en
staka öfverensstämmelser leda sig till en ursprunglig språkenhet för
hela vår slägte, skulle handla ungefär lika klokt, som om den kom
parativa anatomen företoge sig att jemföra människokroppens nerv- och
1 Sådan är, efter åtskilliga misslyckade försök, den nu mera allmänt antagna
benämningen, hvilken vi därför följa, ehuru vi, såsom mer exakt, skulle föredraga
»ario-europeiska», hvilken vi för första gången sett använd af A. Th. Lysander i hans
förträffliga kritik af Max Miiller’s Introduction to the Science of Religion, m. m.
(Svensk Tidskrift 1874, s. 201.)
244
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
