Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. F. B
skrifva», och när fransmannen säger jécrirai, har han utan att veta det
upprepat subjektet två gånger, glömsk af den gyllene regeln, som icke
minst gäller språket, att största sparsamhet skall iakttagas.
Det tyska thun, som är det engelska do och som i vårt »dåd» efter
lemnat ett minne, var i gotiskan formatift och öfverlefver ännu i våra
imperfekt på de, som egentligen borde kallas perfekt och genom den
felaktiga benämningen göra våra skolynglingar så mycket onödigt hufvud
bry. Men ej nog därmed: detta lilla verb hade af ålder reduplikation,
och är med få undantag den enda lemning af denna preteritbildning,
som förekommer i något af de moderna språken. Vårt svenska »tämja»
heter hos Ulfilas tamjan och böjes i preteritum S. tam-i-da, -des, -de,
Pl. tam-i-dédum, -dedup, -dedun. Vi tämde betyder således »tämja
gör-gör-jag +du» (ty en sådan addition innebar ursprungligen ändel
sen för första personen i pluralis), liksom engelsmännen ännu i dag
emfatiskt kunna säga we did tame, i stället för we tamed, det vill säga
we tame-did.
Då vi nyss talte om en sublimering af betydelser, så borde vi kan
ske i förbigående anmärkt, huru bildningen å andra sidan småningom
lärer de talande att »förstå halfkväden visa», och anständigheten förbju
der alla starkare uttryck, der svagare göra alldeles till fylles. Smak
och skönhetssinne frånråda i allmänhet att onödigt använda fortepe
dalen, och de romaniska språken hafva, hvad konversationsbruket be
träffar, i detta afseende antagit en ömtålighet, som stundom kan göra
en nordbos förtviflan.
Konsten att begränsa sig är en svår konst, och den tillhör i allmän
het icke ungdomen, hvars sträfvanden flyga högt, och för hvars djärfva
hopp ingen ting synes omöjligt. Det är på samma sätt med veten
skaperna, att de yngsta tro sig mest om förmågan att lösa invecklade
gåtor. Så mycket större erkännande förtjänar språkvetenskapen för sin
goda takt att genast från början visa ifrån sig sådana uppgifter, som syn
barligen äro öfver dess krafter. Det har funnits ögonblick, då man af
den jämförande språkforskningen väntade något underbart: den skulle
afgöra frågan om vårt slägtes ursprung från ett eller flere föräldrapar;
den skulle förtälja oss lydelsen af den första bön, som framstammades
af människotunga; den skulle också se in i framtiden och profetera
om arten af de tungomål, som skola talas af kommande slägten. Dessa
stolta förutsättningar äro nu mera öfvergifna. Språkvetenskapen har
sagt ifrån, att den vet ingen ting, och skall aldrig få veta någon ting, om
252
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
