Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAD ÄR "SPRÅKVETENSKAP"?
hällslösa kime. Det är kanske icke alldeles öfverflödigt att anmärka,
att då vi själfva efter franskt föredöme säga fotografi, som ju betyder
metoden och icke produkten, så hafva vi gjort oss skyldiga till all
deles samma summariska förfaringssätt. Men, sade vi, det är icke
nog härmed; till och med okunnigheten och vidskepelsen få icke sällan
den äran att tjänstgöra såsom verktya; åt språkbyggarne, isynnerhet
när det kommer i fråga att importera behöfliga eller nyttiga ma
terialier från ett främmande språkområde. Det är så naturligt, att
de obekanta ljuden få underkasta sig vissa våldsamma manipulationer,
mindre beroende på någon talorganens motsträfvighet än på vissa miss
ledande analogier, såsom då våra järnvägsarbetare af ordet »dossering»
eller sluttning (från det franska dos, rygg) gjort »logerning», med tydligt
minne af logera och logerare, eller våra bildade, som naturligtvis veta
bättre, gärna skrifva »docering» påtagligen under den mer eller mindre
bedröfliga åminnelsen af paradigmat doceo i deras latinska gramatika.
Det är vi skandinaver, som fått äran att åt fransmännen sätta namn på
den specielt franska förnödenhetsartikeln handskar, ty gant, guanto,
guante uppstodo efter en välbekant ljudväxlingslag af vårt svenska
vante, men själfva lånade vi namnet »bandsko» af tyskarne, endast med
en ringa vokalförsvagning, kanske för att dölja det narraktiga i här
ledningen. Det är ju möjligt, att några par af Gånge Rolf och hans
normander från deras hemland medförde bälgvantar först gåfvo den
tidens fransmän den förut okända idén att bekläda sina händer, och att,
när sedan våra fäder i södern fingo göra bekantskap med de fina finger
fodralen af utländska skinn, de funno det oböfligt att kalla dessa för
något så simpelt som vantar. Förmodligen hade någon gång i tiden
en fashionabel britt på sin great tour lärt sig så mycket italienska, att
han vid hemkomsten kunde utropa dio mio, men antingen uttalte han
själf orden mindre korrekt, eller hörde andra dem otydligt, och så
vardt däraf det mycket brukade men alldeles meningslösa dear me.
Att det gamla ordspråket om »ondt krut», som har så svårt att dö, be
ror på en något fri öfversättning af det tyska unkraut, ogräs, vet nu
en hvar, och dessutom har professor Tegnér påmint om det.
Emellertid, fastän vi veta ursprunget till det oförnuftiga talesättet,
har det så ritat sig in i vårt språkförråd, att vi utan tvekan använda
det i dess upprinncliga mening. Så är det äfven med många andra ord,
som fått sin närvarande lydelse genom ovetenhet eller missägning. Vi
hafva ännu efter nyare tiders grundliga utrensning i vårt språk kvar
261
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
