Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAD ÄR "SPRÅKVETENSKAP"?
vokalens ljud blef trängre och skarpare. I hafvets granskap ljuder
språket i allmänhet mera doft och slapt; r förlorar sitt rullande uttal,
och det hvisslande th, som i de germaniska fornspråken skrefs med
och i grekiskan ännu betecknas med blifver så att säga tongifvande.
Den för oss så lätta ljudförbindelsen kl är i södern obekväm; af det
latinska clamare blir i Italien chiamar, i Spanien Ramar (Ij), i Por
tugal chamar med vekt palatalljud. Men i allmänhet har det hvarken
för enskilde eller för hela folk visat sig vara någon omöjlighet att
tillegna sig främmande språk, och märkes än i första generationen
någon brytning, så är den vanligen alldeles försvunnen i den andra.
Anledningen till förändringarna ligger nog djupare, och mr Whjtney
har säkert kommit den nära på spåren, när han säger, att vi till största
delen äro slarfviga både i tanke och tal loose thinkers and loose
tolkers hvilka i otaliga fall vilseledas genom vår okunnighet om
betydelsen af de termer, som helt ledigt halka öfver vår tunga.
Af de båda slags rötter, med hvilka vi i det föregående gjort oss
bekanta, har den på en verklig betydelse blottade, endast utpekande
eller relationela klassen, den som i sig innesluter pronomer och par
tiklar, egentligen prepositioner, ty adverb och konjunktioner äro
språkets sistfödda, den största oföränderligheten. Yi hafva sett
ändelser, i hvilka pronominalroten ingår, stympas eller bortnötas, så
att af första pluralpersonen i preteritum, tarni-dédum, som ännu för
ett århundrade sedan i vårt språk hade kvar sitt m, »vi tamdora», nu
alldeles ingen ting återstår. Men ingen ting nytt har häller tillkommit,
och om engelskan sedan drottning Elisabeths tid förvärfvat en ny
form, genitiven its, som säges först vara använd af Shakespear, så är
detta verkligen något oerhördt. Väl hafva vi själfva i de senare år
hundradena fått ett böjligt relativ, hvilken, som saknades i isländskan,
men det är, såsom vi veta, sammansatt af förut befintliga bestånds
delar, och det franska dont är blott en sammansmältning af de unde. I
relationsorden här, dit, jag, du, för, till, från, öfver, under, har från
urminnes tid icke inträdt någon förändring, sannolikt därför att språk
byggarne icke funnit någon sådan behöfiig. Det formativa språk
materialet kan därför sägas likna den fasta järnramen, eller det så
kallade formatet, som vid boktrycket sammanhåller de rörliga bok
stafstyperna.
Så mycket lifligare är omsättningen i det inre. Alt efter som nya
synpunkter och föreställningar göra sig gällande hos språkbyggarne,
265
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
