- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri / 1881 /
278

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

C. F. B
för någon förblandning af likaljudande ord med olika betydelser, om
de skrifvas fonetiskt, eller efter uttalet, med samma bokstäfver; men
som detta ämne icke direkt ingår i vår närvarande uppgift, lemna
vi det hällre helt och hållet å sido.
Vi hafva ofvanför antydt, att orsaken till den stympning och för
tunuing, vi finna orden hafva undergått vid öfvergången från ett äldre
till ett nyare språk, har sin grund i de talandes brådska, sträfvan
efter större lätthet i uttalet och väl äfven någon gång i deras oförmåga
att frambringa svårare ljudförbindelser. Vi tro, att det skulle falla
mängden af nutidens svenskar tungt nog att framföra en mängd sådana
norræna ord som hrjota, hrafnfrejstabr, hriflingr, hneyod, hlaupframr,
hrjufr, Ijåshcerhr, och öfver hufvud alla som börja med hn, hr
och hv, ty det är kändt, att aspirationen skarpt uttalades, sannolikt
med ett gutturalt biljud, hvarom det norska folkmålets kvit, kverfor,
kvass o. s. v. ännu tydligt erinra. De stumma bokstäfverna i de
moderna skriftspråken äro därför så att säga fossila lernningar af ett
äldre uttal, och särdeles är det engelska svårt belamradt af detta slags
petrifikat: i ought, hought, hrought, ljuder knapt halfva antalet bokstäfver,
och i nomina propria är det ännu värre. En nu afliden svensk diplomat
har berättat oss, att han en gång på en af Londons förnämsta klubbar
kom i ett högst lifligt samtal med en man, som blef honom före
stäld under namnet Olston. Följande dagen mottog han ett visitkort
från en mr Osbaldistone, och då han icke kände någon sådan, frågade
han en af sina vänner på klubben, hvem det kunde vara. Den till
frågade blef helt öfverraskad och svarade: men ni talte ju med honom
hela aftonen i går. Det var ingen annan än mr Olston.
Vi hafva hittills hållit oss företrädesvis till de förändringar, som
språken undergå genom de talandes brådska, bekvämlighet och för
kärlek för lättadt uttal, men vi vilja ej härmed säga, att en olikhet i
språkorganens bygnad hos olika folk därvid varit utan alt inflytande.
Européer i allmänhet hafva svårighet att uttala de semitiska guttural
ljuden; till och med det spanska j, det tyska ch, än mer det holländska
g göra oss svenskar rätt mycket besvär. Vi hafva hört personer inom
våra egna gränser, som icke kunna tydligt uttala k framför n, och
med engelsmännen är detta förhållande såsom bekant regeln. Syd
romanerne kunna ej säga h, hvilket äfven hufvudsakligen är fallet
med fransmännen. De senare måste för att lätta uttalet af börjande
sp, st, kasta ett e framför, och efter hand föll sibilanten bort, i det
264

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:17:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordtidskr/1881/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free