Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISLAND.
mod ethvert sådant stedsnavn, som med en vis sandsynlighed kan
antages en tid lang ikke at have været kendt».
I första delen (sid. 31, noten) anför också författaren ett rätt
betecknande prof på, hur stark tron är i fråga om falska forntids
grafvar, hvaraf en jämförelsevis sen tradition skapat en mängd å Is
land. Vid gården Flekkuvak å sydvästra hörnet af Island vid kusten
fans en runsten, hvars inskrift Finn Magnusen satte i sammanhang
med gårdens första föregifna behyggare som skulle ha varit en
kvinna vid namn Flekka och hänförde till landnamatiö. Men så
företogs en närmare undersökning å platsen af Jonas Hallgrimssou.
Den s. k. Flekkas graf befans vara en gräsbeväxt kulle till formen
förvillande lik en graf, och midt på den samma låg en liten flat lava
sten med den uppgifna runinskriften. Ställets invånare visade den
största ovilja vid undersökarens ankomst och åtgöranden, ty Flekka
hade sagt, att så länge hon låg kvar där, skulle intet skepp taga
miste om inseglingen. Han måste lofva att låta Flekka hvil a i ro,
om han funne henne, och fick framhålla för dem, att hans under
sökning blott företogs henne till heder och ära. Då den lilla stenen
upptagits, visade sig emellertid icke det ringaste spår till någon graf
redan på omkring V 2 fots djup stötte man på den fasta lavaklippan.
Att i enskildheter redogöra för den noggrannhet och försigtighet,
hvarmed författaren behandlar de topografiska uppgifterna i de is
ländska sagor, han använder, och för de upplysningar, man härigenom
får om den riktiga uppfattningen af dessa uppgifter, blefve här för
vidlyftigt och skulle äfven väcka föga intresse utom hos en med Is
lands topografi och sagoliteratur redan förtrogen läsare.
Däremot skall jag tillåta mig att ur förfis verk låna några taflor
från ishafsön, hvilka synas mig icke blott troget tecknade efter na
turen utan äfven väl värda att visas. Så beskrifver författaren ut
sigten från Reykjavik på följande sätt (del I sid. 15); »Esja (ett fjäll
helt nära Reykjavik) hæver sig med lodrette eller stejlt skrå
nende sider, sluttet og alvorlig op fra sit lave smalle forland (til en
höjde af 2,500 fod). En enkelt gang ses et tyndt snelag bedække
fjældet foroven og på de øverste skrænter, men oftest står det dog
klart og tydeligt med sine brunlig violette fjældsider, der efter den
forskellige belysning spiller i de forskelligste nuancer af svagt blå
lige, hleggullige eller hist og her metallisk grönne farvetoner. Bag
ved og som i en bue strækker sig over mod Akrafjæld Skardshede,
der hæver sin som ved knivsnit regelmæssig sønderdelte fjældmasse
höjt i luften (3,000 fod) og fremviser tre til fire skarpe helt hvide
fjældrygge, der alle løber parallelt ned mod søen. Ved buens anden
ende kommer så Akrafjæld, vestligst, men dog adskillig nærmere
end Skardshede, af samme karakter som Esja, men mindre, og mindre
imponerende. Og videre går blikket ud over den bestandig bredere
364
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
