Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ASTROLOGIEN OCH MERLIN.
(OM KÄLLORNA TILL ST.TÅRNESKILDRINGEN I GALFRIDS HISTORIA REGUM
BRITANNIÆ.)
AV
VIKTOR RYDBERG.
De romerske skalderna och stjärnehimmeleu.
I alla tider hafva skalderna gärna blickat mot himmelen och älskat
att smycka sina verser med glansen af sol, måne och stjärnor. Kedan
fader Homerus gjorde det, Israels siare likaledes, och lusten därtill
skall icke upphöra, så länge det gifves mänsklig syn och mänsklig
sång. Mellan de olika historiska skedena finner man dock en skilnad
i sättet, hvarpå poesien betraktar de himmelska ljusen, och särdeles i
ögonen fallande är denna skilnad, om man jämför den romerska kejsar
tidens dikter med nyare. De förra gifva oss mer af föremålen och
deras enskildheter; de senare mer af deras intryck i allmänhet. Ser
den romerske skalden fästet hvälfva sig stjärngnistrande öfver hafvet
låter han oss gärna veta, hvilken ljusgrupp det är, som går upp öfver
synranden, och hvilken det är, som å motsatta sidan dyker ned i djupet;
han utpekar gärna björnvaktaren, som rör sig trögt på sin dagsled kring
verldsaxeln, och iakttager, om hyaderna spå regn. Den moderne skalden
låter hällre bilderna af onämda stjärnor gunga mellan dalgångarne i
vågsvallet. Måhända gör han det oftast med rätta; men man märker,
att han är barn af en tid, till hvars religiösa sägner stjärnhimmeln upp
hört att vara bildbladet, att det gått till ända med tron på konstella
tionerna som väsen, begåfvade med sina särskilda lynnen och inflytelser,
med tron på djurkretsens gördel som det magiska bälte, hvari de rör
liga ädelstenarnes olika ställning förebådar häfdernas gång och männi
skornas öden. Härtill må vi lyckönska oss, äfven då misstanken ligger
nära, att den bleka allmänlighet och obestämdhet, hvarmed de nutida
dikterna vanligen måla himlens företeelser, därpå, att deras upp-
NordisJi tidskrift. 1881. 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
