Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKTOR RYDBERG.
hofsmän tillbrasft mer af sin ungdom under skolans tak än under det
O Ö
stjärnströdda, utan att fördenskull stifta närmare bekantskap med skolans
himmelsglob.
Man kan fråga sig, om icke de romerske skalderna, med all sin
glädje af jordelifvet och all sin lust att skildra människor och mänsk
lig verksamhet, dock funno rymderna ofvan oss nästan lika rika på
sångvärda syner och händelser som land och vatten äro det. När hälst
ett tillfälle erbjöd sig, togo de åhöraren med sig på pegasen upp i
etern och visade honom med sakkännedom undren i höjden. Ville man
samla alt hvad de sagt oss om stjärnbildernas utseende och inbördes
förhållanden, skulle man ensamt ur denna källa kunna återställa den
antika tidens himmelsglob-figurationer och ådagalägga, att dessa äro till
största delen äfven i enskildheterna desamma, som möta oss å vårt eget
århundrades figurerade stjärnkartor.
Genom en öfversättning, af hvilken Cicero meddelar utdrag i sitt
verk Om gudarnes natur, lärde romarne känna greken Aratus’ dikt
Himmelens företeelser, som bland annat beskrifver zodiaken, tecken efter
tecken, från väduren till fiskarne. Att dikten slog an, synes bevisas
däraf, att nya öfversättningar efter hand utkomrno och fingo afsättning
på bokmarknaden. Den andra i ordningen af dessa skall enligt upp
gifter, som dock blifvit bestridda, hafva varit gjord af den folkkäre
och segerkrönte Cæsar Germanicus. Kanske var det under ett fälttåg
i Tysklands urskogar, medan Frejasländans stjärnbild svängde öfver de
åldriga ekarna och de romerska utposterna späjade i mörkret efter
spjutbärande Wodandyrkare, som Germanicus vid tältlampan hopfogade
sina vackra hexametrar och nedskref de ord af Aratus, hvilka millioner,
som aldrig hört den poetens namn, lärt känna, emedan de återuppre
pats på Areopagen från aposteln Paulus’ läppar: »Ty vi människor äro
äfven Guds slägte».
I sin dikt Georgicon undervisar Virgilius landtmännen om de stjärn
bilder, under hvilka deras syslor lämpligast låta förrätta sig. Lika
väl som någon nutida skald förstår Mantuas berömde son att träffa den
stämning natthimmelns prakt och månens tysta vandring bland skyarue
väcker, samt att åstadkomma ljusverkningar, som en god landskaps
målare kunde afundas honom. Men detta hindrar icke, att han, när
ämnet inbjuder därtill, inlåter sig på stjärnkartans enskildheter, såsom
då han påpekar det rum Augustus’ stjärnbild borde få mellan jungfruns
å ena sidan och vågens å andra. Hvad han då sjunger, kunde tjäna
378
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
