Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ASTROLOGIEN OCH MERLIN.
Lucanus förtäljer, att månen, harmsen mot sin broder solen, drif
ver sin vagn genom zodiaken, och att tvädrägten mellan dera skall
förvirra verldsförbunden 1 det vill säga de verldsförbund i djur
kretsen (foedera mundi in astris), om hvilka längre ned skall talas.
Galfrid säger, att månens vagn skall förvirra djurkretsen.
Lucanus låter månen tvista med solen och fordra dagen som sin
egen arfvedel. 1 Galfrid låter månens hus, kräftan, tvista med solen.
Lucanus låter Febus, stående i hafsbrynet, förströ i flockar de täta
molnen. 2 Galfrid låter Febus, likaledes från hafvet, skaka molnen.
Lucanus låter stormen komma äfven de högst vid solen fästa stjär
norna att skälfva; den öfverste himmelen, den olympiske bäfvar, lika
som de lägre, och verldsaxeln knakar under vindarnes raseri. 3 Gal
frid låter vindarne sammandrabba i rasande fäjd och åstadkomma dån
bland stjärnorna.
Lucanus förtäljer 4, att stjärnbilden väduren är densamme som en
gång bar den olyckliga jungfrun Helle. Galfrid låter skyttens stjärn
bild bära jungfruns. Hvarför han valt skyttens stjärnbild härtill, skall
nedanför meddelas.
Astronomerna delade djurkretsens tecken i två klasser: de rätt
uppstigandes (reete ascendentes) och de snedt uppstigandes (tortuose
ascendentes). De förra kräfva mer och de senare mindre än två timmar
för att uppgå fullständigt. Till de förra hör vågen, höstdagjämningens
tecken; till de senare väduren, vårdagjämningens. De senare liksom
skänka åt de andra något af de två timmar, som i medeltal tillkomma
hvarje tecken för dess uppstigning, och särskildt anmärker Lucanus 4,
att det är de midt emot hvarandra stående tecknen, såsom vågen och
väduren, mellan hvilka en sådan gåfva kan gifvas och mottagas.
För att väduren skall kunna gifva något af sin tid åt vågen, måste
han inskränka sig själf, och han gör det, i det att han håller sitt huf
vud vridet (tortuose) öfver ryggen, så att de grader, som det annars
skulle upptaga främst i hans tecken, besparas. Han skänker således
åt vågen i figurlig mening sitt hornkrönta hufvud. På den astrologiska
tabell, som åtföljer vår afhandling, och till hvilken vi ofta skola åter
komma, ser läsaren också väduren tecknad efter ett mcdcltidsmönstcr
med tillbakavridet hufvud; på alla riktigt figurerade stjärnkartor in-
’ Luc. I, 77 iT. Fratri contraria Phoebe ibit et, obliquam bigas agitare per or
bem indignata, poscet diem sibi &c. 2 Luc. IY, 124 3 Luc. V, 560 fl; V, 632
f. 4 Luc. IV, 57.
389
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
