Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 Luc. IX, 533 ff. 2 Luc. VII, 174. 3 Luc. VII, 176. 4 Luc. VII, 179 f.
8 Luc. I, 568 8.
VIKTOR RYDBERG.
tager han samma ställning, och att denna är af antikt ursprung bevisa
flere ställen hos forntidens författare. Lucanus kallar honom den till
bakaskådande (respiciens) 4, och vi hafva redan hört Manilius sjunga om
väduren, som ser,
riktande blicken bakom sig, hur oxen stiger i höjden.
Men, anmärker Lucanus, det fins en trakt af jorden, den afrikanska
öknen, där ingen sådan gåfva eger rum: där uppgår intet tecken snedt,
och där skänker väduren icke sina tinningar åt vågen (non donät Aries
sua tempora Libræ). Uttrycket innebär en ordlek, ty det latinska ord,
som betyder tinningar, betyder äfven tider, och den tväfaldiga tolk
ningen ger just den fullständiga meningen.
En liknande tanke återfinnes hos Galfrid, som, för att den rub
bade tidsordningen må återställas, låter väduren med sina krökta horn
bringa vågens snedt hängande skålar till rätta. Afven här ställer så
ledes väduren sina tinningar till vågens tjänst.
Från järtecknen på himmelen må vi nu vända oss till dem på
jorden.
Lucanus ser före slaget vid Pharsalus bärgshöjder på Haemus
sjunka och förvandlas till dalar. 2 Galfrid förtäljer ien föregående del
af Merlinprofetian, att bärgen skola jämnas till dalar (montes ut valles
æquabuntur).
Lucanus ser i Ossas dal blodströmmar flyta genom sjön Boebeis. 3
Galfrid ser dalarnes floder strömma af blod (flumina vallium sangnine
manabunt).
Lucanus ser i den brådsnabt öfver härarne fallande natten skep
nader af hädangångue fäder {defunctos patres) sväfva förbi sin syn; 4 i
Rom och dess omnäjd suckar det i grafurnorna, röster och vapenrassel
förnimmas i luften, vålnader kringsväfva och sjunga olycksbådande
orakel, Marius’ graf remnar, och ur sin hvilostad vid Anios böljor reser
inbördeskrigens väldige kämpe sitt hufvud, hvars åsyn ingifver de fly
ende landtmännen förfäran. 5 Galfrid förtäljer, att, medan himmelen
hotar med förskräckliga järtecken och hafvets böljor resa sig, skall
stoftet af hädangångne fäder (pulvis veterum) få nytt lif.
Lucanus i sin ryktbara skildring af druidskogen sjunger, att man
där kan få se idegranarne kullstupande återtaga en upprät ställning
(proeumbentes iterum consurgere taxos). Har han menat, att träden i
390
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
