Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ASTROLOGIEN OCH MERLIN.
stoftot af bortgångna slägten utgå med förnyadt lif, och detta under
stormar så våldsamma, att de åstadkomma dån bland stjärnorna.
Medan sibyllisten skildrar en kortvarig och vildsint fäjd mellan
stjärnorna, hvilken ändar med att de nedfalla och antända jorden, målar
oss Galfrid således ett längre tidskede af järtecken och olyckor; först en tid
af torka, som förderfvar skördarne och åstadkommer förvånande före
teelser inom växtverlden; därefter störtregn, pest, öfversväraningar och
orkaner. Om stjärnornas nedfallande och en därpå följande verldsbrand
förmäler han icke ett ord. Genom hela Merlinprofetian, som i allegorier
förutsäger Britanniens öden under flera århundraden, drager sig en rad
af järtecken, delvis så vidunderliga, att när man kommer till profetians
afslutning, den här afhandlade stjärneskildringen, man känner sig föga
böjd att förvånas öfvcr de händelser som där meddelas, eller att tro
dem innebära vorldens ändalykt. Därtill kommer, att Galfrid själf synes
antyda motsatsen. »Så snart skola stjärnorna icke återvända till sina
kall»; men kanske skola de efter en längre tid göra det. Vågens, höst
dagjämningstecknets, sneda ställning skall genom väduren, vårdagsjäm
ningens, bringas till rätta igen.
Hvad Galfrid än i detta afseende menat, är skäligen liksdltiet för
7 o o o
vårt ämne. Hans skildring och sibyllistens äro dock i alla väsentliga
drag så olika som tvänne episoder, behandlande oordningar på himla
hvalfven, kunna vara. I sibyllistens verser är det icke möjligt att upp
täcka ett spår af astrologisk kunskap, medan däremot Merlinprofetian
visar förtrolig bekantskap med astrologiens läror och var särdeles egnad
att ingifva den aktning för trollkarlen Mcrlins stjärnevisdom, af hvilken
han under de följande århundradena kom alt rikligare i åtnjutande.
Sibyllistens astronomiska vetande torde icke hafva sträckt sig långt
utöfver kännedomen om de namn han använder. Bland hans kämpande
stjärnbilder är man ur stånd att urskilja de läger, i hvilka astrologien
delar dem. Än är det sins emellan vänliga och samma förbund tillhö
riga tecken, som sammandrabba i tväkarnp, än är det andra. Plane
terna, som hos Galfrid och Lucanus intaga det framstående rum, hvilket
astrologien tillerkänner dem och deras aspekter, äro af sibyllisten nästan
alldeles eller kanske helt och hållet förgätna. Ty ganska ovisst är, om
han med morgonstjärnan, som han omtalar, menat planeten Venus, eller
om han icke med många af sin samtid, hvilka stodo på samma låga bild
ningsgrad som han själf, var okunnig om dessa stjärnors identitet. Den
roll han tilldelat sin morgonstjärna, där hon strider stående på lejonets
395
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
