Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ASTROLOGIEN OCH MERLIN.
hvad Horatius meddelat oss, och Manilius låter oss ana den öfverjordi
ska fröjd ryttaren kände, medan »han Hög genom stjärnbilderna, tum
lande sin häst genom himmelens ängder, där springarens hofvar icke
efterlemnade ett spår». Afven Persens har ridit Pegasus. Manilius
har vidlyftigt skildrat, huru han kom och befriade Andromeda. Såväl
ryttaren och hästen som den befriade skönheten glänsa som stjärnbil
der på fästet.
Dock tilldrogo sig alla dessa ridfärder, Helles på väduren, Euro
pas på oxen, Venus’ och Cupidos på fiskarne, Bellerofons och Perseus’
på Pegasus, innan vederbörande ännu fått utmärkelsen att skina på
fästet. Men skalderna skildra äfven stjärneridter och stjärnbildbestig
ningar, som inträffat efteråt och städse ega rum. Ovidius (Fasti II)
låter den stjärnströdde delfinen ännu och ständigt bära på sin rygg
lyrans stjärnbild tillika med hennes lesbiske herre, den senare i osynlig
måtto, lyran själf i synlig. Öfversättarne af Aratus’ ofvan omtalade
dikt låta sina romerske läsare veta, att lejonet, som skakar dallrande
lågor ur sin man, fasthålles under store björnens fötter, samt att orm
karlen »sätter sina fotsulor tungt på skorpionen och med fotterna tryc
ker på hans ögon och bröst». Manilius förtäljer, att stjärnbilden kusken
sätter sina fötter på den knäböjde oxen.
Föreställningen, att en stjärnbild stiger på en annan eller rider på
en annan, är således långt ifrån att vara någonting för sibyllinen V så
egendomligt och för den till medeltiden komna latinska literaturen så
främmande, att man, för att förklara den föreställningens uppdykande
hos Gallrid, måste tillgripa den betänkliga utvägen att särskildt för
ändamålet införskrifva henne från Byzans till Britannien. Det är i själfva
verket att gå öfver ån att hemta vatten. Det är att onödigtvis jäfva
sibyllinforskningens grundligt öfvervägda och varsamt fälda dom. An
tagligen var den föreställningen under medeltiden mer gångbar i väster
landet än i den grekiske östern; ja, västerns astrologer och idkare af
magiska konster utvecklade henne vidare och, så att säga, ekonomiskt
systematiskt därhän, att fixstjärnbllderna ålades att förse vandringsstjär
norna med både spriugare och dragare.
En af de magiska bilder, som man gjorde af månen, förestälde
henne 1, i Dianas skepnad, med en pil i ena handen och bågen eller
1 För att icke råka i ständig motsägelse till astrologiens uppfattning af solens
och månens natur, nödgas vi hädanefter i denna afhandling tala om solen som om
ett manligt väsen och om månen som om ett qvinligt. Vårt svenska tungomål är
artigt nog att göra motsatsen.
399
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
