Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL SNOILSKY. NYA DIKTER.
upplifvar den djupa medkänsla, vi hyst för den åldrige konungens
olyckor, och alt detta, som han framhemtat liksom ur vår egen barm,
sammanfattar han i tanken att, såsom kung Göstas verk fortlefver i det
samhälle, »han murat från grund och till tak», så fortlefver han ock
själf i folkets tacksamma minne. Om nu en dikts poetiska värde
i grunden är beroende ej blott af den större eller mindre halt, denna
grundtanke eger, utan ock af det klara och bestämda sätt, hvarpå den
gör sig gällande i dikten, så äro visserligen de svenska bilderna af
olika värde. Här i kärnpunkten af skaldens konst, i konceptionen af
diktens grundtanke är det, som afståndet mellan föregångaren och
efterföljaren ännu är märkbart. Någongång, som i »hemkomsten», kan
grundtanken icke frisägas från en viss banalitet, en annan gång, som i
»Erik Dahlberg», är den anekdotisk och icke häller klart utförd. I
»herr Jans likfärd», för öfrigt en härlig bild af trettioårakrigets vilda
lif, har grundtanken kanske icke nog andligt djup, för att stycket skulle
ega det värde, som den mästerliga behandlingen eljes berättigade det
till. Stundom förefaller det, som vore tanken på något sätt beslöjad,
såsom i de fyra åt drottning Christina egnade romanserna, där man
har den sköna tadan af folkets barn med smultronrifvan vid gräns
bäcken, då Christina far däröfver för att lemna sitt land, en syn som
författaren djupsinnigt låter återkomma, då drottningen i själtågets
vånda vill öfver samma bro, och där man äfven i det hela har en
djuptgående karakteristik af drottningens lif, men tycker sig sakna nyc
keln, det förklarande ordet till detsamma.
Någonting liknande som om »Christina» kan, blott med mindre fog,
sägas om »Brandklipparen», den vi skulle hålla för en af de djupaste
bland dessa fosterländska syner och sägner. Ty här ger skalden, ehuru
på rent episkt sätt, en tillfredsställande förklaring på utgången. Till
Fredrikshall måste det bära för denne hårdsinnade hjälteyngling, som
blankt rider sitt folk till döds, och annorlunda kunde det väl icke gå
med ett folk, som ger sig helt och hållet och bara går blindt framåt,
hvarthälst kungen pekar med sitt svärd. Detta är, hvad skalden uttalar
i många snillrika vändningar, än direkte, än under bilden af Brand
klipparen. Ty skalden begagnar här en form, som man väl förgäfves
skulle söka hos Runeberg, den symboliserande, men han gör det på
ett oöfverträffligt sätt. Den samma häst af bonderas, på hvilken den
folkkäre Carl XI segrade vid Lund, låter han bära sonen vid Pultava,
och ännu före tåget till Norge, på samma slätt vid Lund, där enväldet
grundades fyratio år tidigare, föres blacken fram, men dignar under
sin kungliga börda. Kanske till följd af don roll, ett ringa djur här
spelar, har framställningen fått en folkelig ton, som för resten stämmer
ypperligt till ämnet, och måhända icke bättre kunnat genomföras af
Runeberg själf. Lika sant och djupt som ämnet är uppfattadt, likaså
mästerligt enkel är behandlingen, och det är kanske det mest för-
419
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
