Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oscar Montelius.
AUG. STRINDBERG, SVENSKA FOLKET.
Dalarne, är mångdubbelt större än herr Strindberg påstått, och, så vidt
vi inse, finnes intet skäl att anse trakten kring Siljan hafva blifvit se
nare befolkad än Norrland.
Yi hafva nödgats anmärka mycket i afseende på innehållet i herr
Strindbergs nya bok. Om vi se på formen, röjer sig nog häri liksom
i de äldre arbetena, att förf. eger en mycket lätt penna. Men ej sällan
har pennan altför lätt fått halka öfver papperet, utan att det skrifna
sedan underkastats nödig putsning. På den räkningen får väl sådant
föras, som då det i anmälan heter: »Det är några gynnsamma om
ständigheter jag måste med tacksamhet erkänna att de hafva gjort
detta arbete möjligt;» eller då förf., när fråga är om Birka, talar om
»de sopbackar, som sedan blifvit så lärda». Måhända är det däremot
med afsigt han gifvit en sfinxlik form åt frasen, att »enväldet var en
senare tidens uppfinning, som sveket vågade der våldet skrutit, att det
icke fans» (sid. 45).
I herr Strindbergs arbete spela de i allmänhet särdeles väl ut
förda illustrationerna en mycket stor roll. De äro af två slag: fantasi
skapelser af herr C. Larsson och teckningar efter verkligheten af herr
R. Haglund. Hvarför endast de förra men ej de senare omtalas i an
mälan, synes vara så mycket svårare att förklara, som värdet af herr
Haglunds teckningar i allmänhet är obestridligt, under det att många
af herr Larssons bilder hafva ett mycket tvifvelaktigt värde.
Den stora, med C. L. signerade bild, som skall föreställa Ans
garius’ och Witmars landstigning, hade saklöst kunnat vara borta; och
den med samma märke försedda tafla, som möter läsaren å sid. 72,
påminner altför lifligt om Röda rummets otrefligaste scener. Det fin
nes situationer, som hvarken behöfva tecknarens penna för att fullt
fattas, eller ens någonsin borde af en konstnär afbildas. Yäl är det
sant, att man såsom bifigurer på holländska mästares realistiska taflor
kan se liknande företeelser, men de äro då ej framstälda på ett så
rått och obehagligt sätt som på C. L:s smaklösa teckning. Om ej
ringa taktlöshet vitnar ock bilden nederst på omslagets första sida:
en barbent bonde stödjande sig mot en spade, hvars blad har form
af en vapensköld och prydes af Svea rikes vapen, tre kronor.
Svenska riksrådets protokoll . . . utgifvet af kongl. riks-arkivet genom N. A.
KULLBERG. 11. 1630—1632. XI+ 376 sid. 8:o. Stockholm 1880.
En af den modema kritikens största förtjänster är att hafva in
skärpt vigten däraf, att häfdaforskningen går tillbaka till själfva källorna
och i första rummet till urkundernas odödliga bevisning. Vårt land
har icke blifvit efter i den täflan, som nu öfveralt pågår att ur arkivens
dunkla djup upphemta forna tiders vitnesbörd om sig själfva, och
427
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
