Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA RIKSRÅDETS PROTOKOLL.
manstötning med de spanska vapnen vid Rhen, borde förklara Spanien
krig. Ofverläggningen fördes med en grundlighet och skarpsinnighet,
som vitnar om verklig statsmannavishet; den slöt med den förklaringen,
att vårt statsintresse för ögonblicket fordrade, att man undveke öppen
brytning. Ingen fråga i den yttre politiken förekommer dock så
ofta som förhållandet till Danmark. Rådsherrarne voro närmare till
än konungen att bevaka faran från denna sida, en fara som de icke
underskattade och i närvarande läge hälst ville i det längsta undvika,
på samma gång de brunno af begär att hämnas de bittra minnena
från 1611—1613 och i känslan af Sveriges växande styrka hade för
afsigt att, när det komme till fäjd, bryta eller alldeles krossa den
hatade grannens makt.
Vid betraktelsen af rådets verksamhet i det inre slår, som den
föregående anmälaren påpekat, genast i ögonen, hvilken motsats här
råder mellan landets fattigdom och den stormaktsroll, som det måste
uppbära. Gustaf Adolf själf kände sig ofta häraf förlamad under stri
dens tidigare skeden. Huru nära var det ej, att han måst landsätta igen
den expeditionsarmé, med hvilken han ämnade att öppna striden i
Tyskland? Alla förråd förtärdes, under det flottan låg bunden af
motvind i skären, och bristen stirrade konungen i ögonen just i det
ögonblick, då han ämnade gifva verldens öden en ny vändning. Råds
protokollen vitna om, att rådet var färdigt till alt för att afvärja faran,
men ock om att landets krafter voro spända nästan till öfveransträng
ning. I första ögonblicket fann man i hela hufvudstaden blott en
enda skuta för att föra proviant till konungen, och man måste ransaka
hos enskilde för att finna, om de dolde förnödenheter. Afven efter
konungens landstigning i Tyskland var rådets ställning full af svårig
heter. Ä ena sidan manades det af konungens täta och trängande
påminnelser att ej lemna honom i sticket, å den andra kände det sig
stundom hjälplöst inför en tom skattkammare och ett under skatters
och utskrifningars tyngd svigtande folk. Uppgiftens riktiga lösning
skulle kanske öfverstigit äfven större krafter än deras. Ständernas
knot och fordringar lyckades de någorlunda reda sig ifrån genom en
blandning af fasthet, klokhet och öfvertalning. Men konungens miss
hag undgingo de icke. Deras verksamhet ådagalade ej den kraft och
reda, som han väntat och fordrade. De måste i början af året 1631
finna sig i den förödmjukelsen, att konungen tog hela finansförvalt
ningen ur deras händer och anförtrodde den åt sin svåger, pfaltz
grefven Johan Casimir. Och omedelbart därefter alfärdade han till
dem det välbekanta brefvet af d. 3 febr., som i ljungande kraft, men
ock i öfverilad häftighet erinrar om, att Karl IX:s blod rann i hans
ådror. Rådet behöfde trenne veckors öfverläggning, innan det fick
sitt svar färdigt. Den manliga och öppna tonen i detta svar hedrar
både dem och den konung, till hvilken det var riktadt, och renheten
430
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
