Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK RETSENCYKLOPEDI.
företrädesrätt att utföra mål vid rätterna och ingen fast organisation,
I Danmark och Norge finnes däremot ett sakförarestånd, till hvilket
endast föregående på olika sätt bestämda prof gifva tillträde, och hvars
medlemmar hafva »eneret» att uppträda som fullmäktige, där part icke
vill själf utföra sin talan. Det är klart att sådana personers deltagande
i rättskipningen skall gifva förfarandet i mycket en annan karakter,
än där nästan hela bördan hvilar på domarens skuldror.
Fästa vi oss först vid förfarandet i tvistemål vid underrätterna,
så kan detta i alla tre länderna betecknas såsom skriftligt, i det att
domen hvilar på en’ skriftlig grundval, icke på det omedelbara in
trycket af förhandlingen. Men under det att denna grundval i Sverige
är ett protokoll, upptaget öfver en i regeln muntligen förd förhand
ling, bildas den i Danmark och Norge i allmänhet genom skriftväx
ling mellan parterne (indlæg), hvilka icke inför rätten föredragas.
Häraf är ock följden den, att under det att den svenske domaren kan
utöfva en vidsträckt ledning af processen saknaden af rättskunuige
advokater nödgar honom att utsträcka denna till en viss grad af för
mynderskap för parten är den dansk-norske hänvisad till snart sagdt
passivitet; den s. k. förhandliugsprincipen kommer att beherska det
vanliga förfarandet med en stränghet, som är fullkomligt främmande
för den svenska rätten. Den dansk-norska rätten söker en ersättning
för domarens processledning i ett strängt, på den s. k. eventuela
maximen grundadt preklusionssystem, hvarigenom parterne tvingas
att i en viss ordning anföra alt, hvad de vilja i rättegången andraga.
Af detta system finnas i den svenska rätten endast enstaka spår, men
som regel kan där uppställas, att part ända till dess laga kraftvunnen
dom förefinnes, har öppet att andraga hvad han aktar nödigt. Alla
dessa olikheter i förfarandets allmänna karakter sammanhänga med
den nyss påpekade olikheten i fråga om sakförarnes ställning.
Stadgandena om stämning äro hvarandra tämligen lika om man
undantager att i Sverige domarens eller hans ombuds medverkan alltid
är nödig, under det att vid de danska och norska underrätterna käran
den själf kan inkalla sin motpart (s. k. udenretsstævning). Däremot
är sättet för behandlingen af uteblifven part det s. k. konturnacial
förfarandet väsentligt olika. Ar det käranden som är borta, när
saken första gången kommer före, afvisas käromålet, men käranden
kan, efter dansk-norsk rätt, när han vill stämma å nyo; efter svensk
rätt måste han göra detta inom viss kort tid, om han icke skall för
alltid förlora sin talan. Huru det skall förfaras, när svaranden icke
alls kommer tillstädes, har i alla tre ländernas literatur och praxis
varit omtvistadt. Lagstadgandeua i frågan hafva en påtaglig likhet:
det skall dömas, heter det, »efter de fremlagte breve og bevisligheder»
och »efter ty, som sanning där i utletas kan». Den svenska praxis
har emellertid blifvit alldeles motsatt brödraländernas. I Danmark och
513
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
