Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET ANDRA NORDISKA FILOLOGMÖTET I KRISTIANJA.
som voro sammanfattade i ett afsky värdt illa orto- och hektograferadt 1
aktstycke. Han betonade däri, att god språkvetenskaplig bildning för
utsatte dialektstudium, att bvarje dialekts ord som tydligt uttrycker
den talandes mening, d. v. s. är fattligt för den han vänder sig till,
kan upptagas i riksspråket, att för språkvetenskapen dialekterna äro af
samma vigt som literaturspråken däremot opponerade sig Madvig
och yttrade åtskilliga som det synes välgrundade åsigter om metoden
för alfattande af dialektordboken, för uppteckning af sånger och säg
ner, samt förklarade som sin mening att för återgifvandet af uttalet
ett »organiskt alfabet» med komplettering af det latinska vore att före
draga framför alfabet efter andra grunder. Af professor Sven Grundt
vig, den ryktbare bearbetaren af de danska folkvisorna, som för öfrigt
uttalade det varmaste erkännande af landsmålsföreningarnas stäfvanden,
framhölls, att den altför stora mängden af typer Upsalaföreningarna
begagna öfver 100, hvaraf 27 vokaler skulle afskräcka mången;
han ansåg, att man hade från början bort och ännu borde försöka att
ena sig om ett för hela Norden gemensamt beteckningssätt. Oss synes
det, som om professor Grundtvigs anmärkning ej saknade sitt berät
tigande. Det har visat sig, huru alla ljudbeteckningssystem, där teck
nens antal varit för många vi vilja blott erinra om Eichard Lepsius’
snillrika Standard Alphabet ej kunnat hålla sig.
I sektionen för nordisk filologi höllos för öfrigt föredrag af do
centen Kock från Lund om »Yokalisationen i fornsvenskan», skarpt och
fyndigt, sade de som hörde det; af lektor Linder om »Slutartikeln i
svenska språket», särdeles intressant, hvari han visade, som oss synes till
evidens, att man i pluralis bör i likhet med hvad som sker i talspråket
i alla tre genera skrifva -na; af professor Grundtvig klart och öfversigt
ligt om »Færøisk sprog og litteratur», hvartill den åldrige prosten
Hamershaimb (dansk), som större delen af sitt lif bebott Färöarna, an
knöt framsägandet af ett färöiskt kväde; af doktor Kaalund (dansk,
författare af ett berömdt arbete om Island, där han länge uppehållit
sig) om »Islandske runestene»; och af lektor Lundgren (vid nya ele
mentarskolan i Stockholm) om »Likheten mellan fornnordiska person
namn och norræna skaldeomskrifningar», däri han, enligt hvad referenten
i Finsk tidskrift 2 angifver, sökte uppvisa att de senare äro yngre än
de förra.
1 Detta var naturligtvis ej herr Lundeils fel.
2 G. S., under hvilken signatur man har att söka en yngre språkforskare i Upsala.
561
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
