Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BJÖRLIX, riMSKA KRIGET 1808 —1809.
hafvaren såväl som hos mannen i ledet firade så många lysande tri
umfer. Det är nämligen någonting egendomligt för just detta finska
krig, att från detsamma bevarats så många enskilda drag af djärf för
slagenhet och orubblig ståndaktighet, och det är också just detta för
hållande, som gör dess historia mera än någon annan lämplig till
fosterländsk »läsning för ung och gammal». Allmänheten har äfveu
alltid med förkärlek mottagit meddelanden från kriget 1808—1809,
om detta kanske ock företrädesvis varit fallet, sedan Runeberg med
mästarehand tecknat några af dess yppersta hjältar. Runebergs sånger
läsas och läsas om igen, men mången, som af dem känner sitt foster
ländska sinne tilltaladt, och som kanske till och med kan en stor del
af dem utantill, har dock måhända föga reda på den historiska grund,
på hvilken de hvila, eller det sammanhang, hvari de af skalden skil
drade händelserna stå till hvarandra. Mången vet kanske sålunda lika
litet, om »den tappre löjtnant Zidén» verkligen stridt i spetsen för
Vasagossarne, som om »v. Törne», »gamle Lode», »Sven Dufva» m. fl.
någonsin funnits till annat än i skaldens fantasi, och mången, som
tjusats af v. Döbelus så vackert besjungna uppträdande vid Juntas,
har kanske dock aldrig gjort klart för sig den stora betydelse, som
låg i hans djärfva anfall, om man ser detta från militärisk synpunkt,
eller, om vi så få uttrycka oss, tager hänsyn till det strategiska läget
för tillfället.
Det synes oss därför, som om hvar och en, hvilken känt sig
värmd och lifvad af Fänrik Ståls odödliga »sägner», borde med begär
lighet omfatta det nu erbjudna tillfället att på ett angenämt och till
talande sätt få kunskap om det historiska underlaget för dessa sägner.
Det förefaller oss, som om läsningen af det omtyckta skaldeverket
därefter skulle bereda dubbelt nöje. Vi erinra nämligen ännu en
gång om, att det af herr Björlin nu utgifna arbetet icke är någon
krigshistoria i den torra, vanliga stilen, utan fastmera en liflig och
fängslande samt alt igenom på ett vackert språk affattad skildring af
krigets märkligaste händelser och dess mest framstående personligheter,
hvarvid förf. dock alt igenom stält sig på fullt krigshistorisk grund.
Såsom ett prof på förfis berättaresätt vilja vi anföra några rader,
då vi därigenom tro oss få bestyrkt, hvad vi ofvau yttrat om stilen
och språket. Det är utbrottet af folkresningen i Närpes, som skil
dras, och det sker på följande sätt:
»Tidigt följande morgon, det var söndagen den 26 juni, afsände
hau (den ryske befälhafvarcn) en mindre afdeluing af sitt folk till
ett närliggande posthemman, hvilket det ålåg att anskaffa hästar. Men
egaren till hemmanet vägrade att aflemna dem, han hade på stallet.
Soldaterna sökte med våld att föra några därifrån. Abraham Erenn,
så hette egaren, en sjuttio års man, grep då fatt uti skalmarne till
en släde och försvarade sig med sådan kraft, att den ene efter den
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
