Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BJÖE.LIN, FINSKA KKIGET 1 808 —1809.
andre af hans motståndare faldes till marken, innan någon af dem
kom sig för att skjuta på honom. Och äfven, när detta skedde, tyck
tes kulorna hafva vördnad för de hvita håren. Styrkan af de slag,
han utdelade, mattades dock synbart. En soldat lyckades komma
honom inpå lifvet. I nästa ögonblick skulle hans död varit nära. Då
small plötsligt ett skott med annan klang än ryssarnes. Det kom
också från den gamles egen lodbössa, med hvilken en af sönerna kom
hem till gården. Den ryske soldaten fäldes af skottet till marken,
och derigenom frälste sonen sin faders lif, ty de andra soldaterna
flydde nu så fort de förmådde hem till byn.»
»Detta skott skulle äfven hafva en mera vidtgående verkan. Det
vardt nämligen den signal, som kom folket att resa sig rundt omkring
i bygden.»
Samma enkla och tilltalande berättarestil återfinna vi hela arbetet
igenom, och detta länder förf. till så mycket större förtjänst, som det
ämne, han behandlar, huru intressant det än må vara, dock lider af
en viss likformighet, som gör svårt att afvinna det nya sidor. En
anmarsch, en strid och en seger för endera af de kämpande, se där
det stoff, förf. oftast har att röra sig med. Och dock vore det orätt
att påstå, det de små berättelserna, hvari boken är indelad, någonsin
verka tröttande, eller att den ena striden är skildrad på samma sätt
som den andra. Nej tvärtom torde hvar och en, som läst arbetet i
dess helhet, nödgas medgifva, att förf. ända till slutet vetat bibehålla
den berättelsens friskhet, som redan från början fängslar läsaren, och
att skildringarna af de många småstriderna, långt ifrån att vara ett
upprepande den ena af den andra, erbjuda en omväxling i framställ
ningssättet, som gör förf. all heder.
Bredvid så stora förtjänster äro de anmärkningar, vi hafva att
framställa, af underordnad betydelse. De gälla egentligen endast
smärre förbiseenden, hvaraf många till och med borde hafva kunnat
rättats vid korrekturläsningen. Sålunda omtalas på sid. 117, att ett
fartyg vid namn »Kronprinsen» afsäudes för att landsätta trupper söder
om Vasa, och att dessa trupper, 50 man Jemtländingar, stodo under
befäl af en löjtnant af Lundh, men på sid. 161, att denna styrka för
des af en löjtnant Jakobsson. Rätta förhållandet var emellertid, att
fartyget fördes af Lundh och landstigningstrupperna af Jakobsson.
Vidare är förf. icke alltid konsekvent i afseende på de militära titlar,
hvarmed de i boken förekommande personerna omnämnas. Cronstedt
t. ex. kallas i samma berättelse dels general och dels öfverste, och
Döbeln får uppbära generalstiteln redan i beskrifningen öfver slaget
vid Ny Karleby den 24 juni, ehuru han i själfva verket ej fick full
makt å graden förrän i oktober månad samma år. I sistnämda afse
ende har dock förf. en föregångare i Runeberg, som sjunger om »den
ädle, varme, tappre generaln», i slaget vid Juntas, ehuru äfven detta
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
