Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KJELLMAN, DEN ARKTISKA VÄXTVERLDEN.
höjd och vegetationsperiodens korthet lagt hinder i vägen för deras
vidare framträngande mot norden. Men flertalet af dem äro anträf
fade i andra delar af det arktiska området på till dels mycket nord
ligare latituder och på trakter, som måste genom sina klimatiska för
hållande anses vida ogynsammare än södra Novaja Semlja, och denna
omständighet är förf. böjd att tillskrifva en olikhet i fanerogamflorans
utveckling på Novaja Semlja, som berättigar till dessa trakters åtskil
jande i växtgeografiskt område. Författaren ansluter sig till den af
Ruprecht och Hooker uttalade åsigten, att inom det arktiska floragebi
tet ett europeiskt och ett sibiriskt område låter urskilja sig; gränsen
dem emellan skulle utgöras af en linie dragen från Urals nordspets
till Jugor schar —; men framhåller, i olikhet med Hooker, att Novaja
Semlja och Vajgatsch, ehuruväl de geologiskt räknas till Europa, i
botaniskt afseende visa närmare slägtskap med arktiska Sibirien. Detta
visar författaren genom en fullständig och noggrann jämförelse mellan
dessa floraområdeu, af hvilken framgår, att Novaja Semlja och Vajgatsch
hafva 156 arter gemensamma med Europa, hvaraf 132 med dess ark
tiska del, men 177 arter gemensamma med Asien, hvaraf 164 med
dess arktiska del, samt 42 arter, som finnas i arktiska Sibirien öster
om Ural, men icke i arktiska Ryssland. Emellertid afviker arktiska
Sibiriens flora genom ett betydligt antal fröväxter, som icke före
komma på Novaja Semlja och Vajgatsch, hvilket författaren anser för
klaras genom de ifrågavarande landsträckornas olika geologiska ut
vecklingshistoria. Det nuvarande arktiska Sibirien är åtminstone i
väster, geologiskt taladt, en ung bildning och var täckt af haf ännu
långt efter det Novaja Semlja fått sin nuvarande begränsning. Oster
om Ural har en djup bugt gått in i sydlig riktning. Utefter denna
fjords strand, således från de centralsibiriska bärgeu var en växtvan
dring mot norden lätt. Det nya land, som öster om Ural genom del
tabildning och landets höjning så småningom uppkom, erhöll sin
växtlighet både söderifrån och från öster, i det att östasiatiska och
nordvästamerikanska former framträngde mot väster, begagnande sig
af den väg, som småningom öfver det nya landet öppnade sig, hvilket
är orsaken att på de sibiriska tundrorna förekomma en del växtarter,
som saknas på Novaja Semlja och Vajgatsch; förf. anser därför, att
dessa öar och arktiska Sibirien lämpligast böra betraktas såsom skilda
afdelningar af det arktiska floraområdet.
Till sin hufvudmassa kan fanerogamvegetationen på Novaja Semlja
anses vara en gammal glacialvegetatiou, hvilket icke hindrar, att en
eller annan art antages hafva invandrat under nyare tid, och såsom
den bekvämaste vägen för denna invandring anser förf. det smala
Jugorsundet. Öfver hafveu har sannolikt också en invandring egt
rum, men förf. vill icke gifva denna någon nämnvärd betydelse, ehuru
väl han konstaterar, att frön kringföras med drifved. Med tanken på
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
