Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJUNGGREN, SVENSKA VITTEKHETENS HÄFDER.
är emellertid glad att från alla dessa utsväfningar hafva hemfört ett
rent och obefläckadt hjärta etc.»
Samma andas barn äro de romaner, hvilka vid denna tid kläddes
i svensk drägt, särskildt Lafontaiues, hvilkens känslofullt jollrande, re
tande skildringar med begärlighet grepos af samtiden. Den teckning
prof. Ljunggren gifver af denna öfversättningsliteratur har nyhetens
hela behag och stöder sig på den högeligen intressanta till Kongl.
Biblioteket helt nyligen skänkta Lindhska brefsamlingen. Med un
dantag af Stjernstolpes föga originella roman, framkallade denna öfver
sättningsliteratur dock ingen efterföljd inom vårt land.
De tidskrifter hvilka förf. därefter behandlar erbjuda mycket af
vigt. Särdeles kostligt är utdraget ur en af dessa, hvari skildras Sveriges
lyckliga tillstånd under Lodbrokiska konungaättens regering, den härliga
tid då intet adelsskap och högst få ämbetsmän funnos, då t. o. m.
vad- eller revisionsskilling saknades. Uppsatsen är ett ypperligt
exempel på den äldre tidens totala oförmåga af historisk skildring.
Mest betydande var dock Silfverstolpes Journal för Svensk literatur,
hvilken blef ett organ för denna öfvergångsperiods mera framskridna
skriftställare. Kantianismen hade här ett mera uteslutande sig till
kommande forum än i Läsningen. Dessutom skilde sig de båda tid
skrifterna, såsom prof. Ljunggren påpekar, däri att den populära stil,
som karakteriserade upplysningstidehvarfvets organ Läsningen, i Jour
nalen hade gifvit vika för en mera vetenskaplig och hårdläst, liksom
äfven den ohistoriska tonen i den förra här hade efterträdts af en
mera kritisk uppfattning. I förhållande till utlandets literatur var
Journalen än mera avancerad. Jämte det att man om Yoltaire sade
ganska närgångna sanningar, påpekade man äfven betydelsen af den
nyare tyska literaturen, af Lessing, Göthe och Schiller, samt betonade
det olyckliga i att de svenska skalderna hittills uteslutande hämtat
sina mönster från den franska vitterheten. Tidskriften är dessutom
märkvärdig såsom innehållande några af Winckelman påverkade upp
satser i konsthistoria, och kan således sägas äfven på den bildande
konstens område hafva slutit sig till oppositionen mot det psevdo
klassiska idealet. Äfven innehöll Journalen den första utförliga i
svenskt tryck synliga uppsats om Shakspere, hvarjämte flere alster af
Höjers penna här förekommo. Detta alt sammauräknadt kan man så
ledes med trygghet påstå, att Silfverstolpes Journal var en af de mäk
tigaste förberedelserna för den nya tid, som omkring 1810 skulle bryta
sig väg in i den svenska literaturen. Klarast är väl denna förebildad
hos Höjer, hvilken under sina utländska resor redan i slutet af föregående
århundrade gjort Fichtes och Schellings personliga bekantskap, samt i he
la sin riktning visade sig såsom ett barn af den efterkantiska perioden.
En skildring af tiden 1803 —1809 afslutar denna del. Tonerna
från de gustavianska skaldernas strängaspel tystna alt mer och mer,
151
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
