Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUG. WIJKANUEU.
och ined leder till den märkliga paradoxen, att ju mera värme solen
utstrålar man vore böjd att säga. ju mera den afsvalnar desto var
mare blir den åtminstone till en tid. Det blefve för långt att nu
närmare ingå härpå, men så mycket är säkert, att äfven enligt denna
sistnämda teori solen, om ock temperaturen under en läng period till
och med stegras genom den potentiella energiens öfvergång i värme, stän
digt genom värmeutstrålningen förlorar uti energi och Thomsons förut
sägelse sålunda närmar sig sin uppfyllelse.
Siemens teori är i korthet följande. Först och främst gör han det
antagandet, att solens atmosfer sträcker sig vida ut i verldsrymden,
utanför de yttersta planeterna, om den ock till större delen är ytter
ligt tunn. Många tecken tala för riktigheten af ett dylikt antagande.
Koronans uppträdande vid de totala solförmörkelserna, zodiakalljusets vida
omfång och ett par kometers egendomliga rörelser tvinga till antagandet
af en atmosfer, hvilken ännu på ett långt afstånd frän solen har en täthet,
som ej kan förbises. Och om man äfven på än större afstånd från solen
ej kunnat ådagalägga närvaron af något materielt ämne uti verldsrymden,
utan snarare på grund af att himlakropparnes rörelser ej här kunnat be
visas vara af något dylikt påverkadt, varit böjd att förneka dess tillvaro,
torde det vara svårt att kunna med anspråk på tillförlitlighet absolut be
strida möjligheten af ett dylikt medium uti verldsrymden, så mycket mer
som man gärna vill hoppas att en gång det hypotetiska ämnet eter måtte
kunna umbäras och materien i förtätad eller förtunnad form lemna till
räckligt underlag för de fysiska företeelsernas förklaring.
Ar Siemens antagande af en så vidsträckt atmosfer riktigt, framgå
ett par slutsatser rätt otvunget. Vore solen stillastående, skulle atmos
feren ordna sig uti lager af olika täthet och ett jämvigtstillstånd inträda.
Sattes därefter solen uti rörelse, skulle genom centrifugalkraftens inver
kan atmosferen uti ekvatorialtrakterna, där denna kraft är starkast, blifva
skenbart lättare och undanträngas af polartrakternas tätare atmosfer. Om
atmosferen vore af ringa omfång och kunde rotera med samma hastighet
som kärnan, såsom t. ex. fallet antages vara med jorden, skulle snart
äfven i detta fall jämvigt åstadkommas, men då så ej är förhållandet
med solen, måste en ständig strömning inträda från ekvatorn ut mot
rymden och från denna mot polen, en strömning med helt långsam rö
relse, men ständigt ihållande, så länge solen roterar. Siemens förliknar
solen helt drastiskt vid en enorm fiägt, som vid polen suger in verlds
atmosferen för att äter vid ekvatorn slunga ut den.
232
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
